Mánadis

Jag sörjer min kamera

2011-08-08T07:51:00.001-07:00

Min kamera har lämnat in för gott, och mobilkameran är inget bra substitut=(

Mer på "Min Riktiga Blogg"

Min hemsida

2011-06-27T00:07:00.000-07:00

Min hemsida har fått ny adress: www.manadisvildhast.se och där finns även min blogg

Där finner ni mig i fortsättningen.

Önskar alla en trevlig sommar

/fru Jonsson

Farväl Blogspot, och tack för allt

2011-05-27T10:30:00.000-07:00

Nu har jag blivit less på riktigt!

Man får vad man betalar för, därför överger jag det icke mac-kompatibla skitBlogger för en bättre värld; En hemsida med blogg.

Blogspot, jag gör SLUT!

Vill ni veta vad jag gör? Kolla här då (och jag har bloggat i tre dagar utan att ni hängt med;))

Vänligen/fru Jonsson

Trolsk afton i Västergissjö

2011-05-24T08:51:00.000-07:00

I går på aftonen, när vi höll på med stora beteshagen, så drog ett rejält åskväder över oss . Väldigt mäktigt att se de blygråa molnen virvla i stora tuber utanför en medan vinden ökar och ökar i styrka. Vi skyndade oss hem förstås, hagen finns ju kvar att göra idag.

På kvällen, när ovädret var långt borta, så lades hela nejden i mjuka och trolska dimslöjor. Så vackert. Önskar jag kunnat ta fler kort för jag missade ett riktigt Kodac-moment där svarta Tova gick i dimman, betande skir vårgrönska med höga, skära moln på kvällshimlen i bakgrunden. Så går det när batterierna tar slut*suck*

Gruppfoto

2011-05-22T17:15:00.000-07:00

Minna, med sin längtansfulla klagan fick bestämma. Igår satte vi ihop hela flocken och nu råder den ljuvaste harmoni i den nybildade gruppen.

Nu känns det väldigt, väldigt bra=)

Även om man har mycket att göra..

2011-05-21T11:26:00.000-07:00

..så bör man ibland stanna upp och njuta.

I detta fall av häggblommornas doft

Doften av häggblom kommer jag alltid att förknippa med skolavslutning. Jag är uppvuxen i en till ytan stor, men till befolkningen liten by i Sveriges minsta kommun. Det är synd att små byskolor läggs ned, för det var en stor förmån att få gå lågstadiet hemma i Agnäs. I det gamla klassrummet med trägolv, ribbstol på väggen, flanellograf, stencilapparat och en TV med dålig, rullande bild där vi såg utbildningsprogrammet Zoom och självklart Ingemar Stenmark inhystes hela lågstadiet. Klass 1-3 var oftast inte fler än 10 elever sammanlagt, så det gick ju bra.

Sista veckan innan vi gick på sommarlov (tror jag gick i andra klass), så blommade häggen för fullt på skolgården och det var fantastiskt mycket citronfjärilar minns jag. Vi hade fönstret öppet när vi övade på ett sångnummer inför avslutningsdagen och häggdoften gjorde mig tung i huvudet.

Ändå blir jag lycklig varje år när häggen blommar för det är samma bild som återkommer och jag drömmer mig tillbaka för en kort stund.

Nu åter till jobbet!

Önskar alla en toppenfin helg och glöm för all del inte bort att stanna upp och njuta. /fru Jonsson

Försommarmorgon i hemmahagen

2011-05-21T08:33:00.000-07:00

God morgon!

Sitter vid frukostbordet (inomhus) och skriver några rader. Här har vi fullt upp så bloggen får vila lite, men när jag och Ludde kom från morgonpromenaden var det så sommarfint så jag tog med mig kameran ut i hemmahagen där Gastroler, Bizra och Tova går.

Idag inhandlas stolp så vi har det vi gör resten av dagen, sedan får vi som belöning jordgubbar och svalkande dryck uppe på stenen med utsikt över bägge hagarna.

Fridens!

Hinica och Minna på bete

2011-05-19T11:38:00.000-07:00

Regning och grå morgon, men när vi tog med Hinica och Minna till beteshagen så sprack molntäcket och solen log vänligt på de två stona som utforskade hagen mellan de efterlängtade tuggorna.

Beteshagen kommer bli tre gånger så stor, så nu ska vi iväg och börja slå ned stolp. Ha en fin dag alla, hoppas solen ler även mot Dig.

Gastroler får ny flickvän

2011-05-19T08:10:00.000-07:00

I går släppte vi in Bizra till Gastroler. Hon är en okomplicerad tjej, låg i rang och inga problem att få tag på om någonting mot förmodan skulle gå fel, hon är snarare typen som slänger sig i famnen på en. Tova fick gå i ”slussen” då vi misstänkte att hon kanske skulle köra bort Bizra annars.

Allt gick fint, sto och hingst hälsade, sprang, nosade och dansade och efter ca 40 minuter fick han så komma till. Den svarta var inte så brydd utan betade runt i sin lilla hage. Senare blev det dock lite stressigt för unga Bizra och då bad Tova mig verkligen att släppa in henne för att rikta upp saker och ting, så då gjorde vi så.

Jag misstänkte tidigt att Tova skulle komma att bli flockens nya ledarsto och hon tog genast itu med sin uppgift. Alla i en flock är viktiga, oavsett rang och Tova visade tydligt att Gastroler jobbat nog för idag och att Bizra fick hänga mad henne om hon bara inte tog sig friheter. Jag vet inte hur Tovas tidigare flock sett ut, men hon var onödigt högljudd i början tycker jag, i en Basjkirflock räcker det gott och väl med att man viftar ett öra, man måste inte förstärka med ett skrik och hyttande med näven, men det förstod den svarta damen efter en liten stund.

I stohagen hade de två stått med näsorna tryckta mot rutan så att säga, men efter att Tova fått kliva in så slappnade de av och på kvällen var det lugn och ro i bägge hagar.

Idag ska de två damerna komma på bete, så vi ska iväg nu och färdigställa allt.

Våren stinker!

2011-05-18T08:23:00.000-07:00

Ludde i maskroshavet

Jo nu blommar det minsann. Sandtrav, liljekonvalj, maskros, viol, lönn, pingstlilja och massor som jag inte kan namnet på, och vid vägkanten står skogsnävan redo att slå ut i skära blomster.

Det är ju tur att man åtminstone kan se de söta blommorna och njuta av det visuella, för i luften cirkulerar en helt annan odör när bönderna simultant harvar ned gödsel i sina åkrar.

Gläärk..

Rätt tänkt i hästspelet

2011-05-17T08:50:00.000-07:00

Glömde berätta att jag vann typ 430 spänn på Dagens Dubbel i lördags, vilket gjorde tvåhundra kronor i vinst (efter V75-raden och DD-insatsen). Alltid något. Och det fanns en tanke bakom så jag kan inte skylla på tur heller;)

Gårdagen regnade bort så det blev lite tråkiga ”måsten” och när regnet på aftonen drog bort så grillade jag kalvkött som jag i all enkelhet skurit upp i tjocka skivor och kryddat med en blandning av rosé- och svartpeppar, lite cayennepeppar och himalayasalt. Underbart mört och gott blev det, helt perfekt! Avnjöts med couscoussallad (fullkornscuscous, kikärtor, rödlök, ruccola, småtomater och skivade rädisor) samt grillade småpaprikor och champinjoner.

Idag har vi mycket att fylla dagen med och jag ska fundera på om lilla Bizra ska få byta hage. Det verkar inte bättre än att hon gått i brunst nämligen, så även här gäller det att tänka rätt.

Det är skönt att åka häst ibland

2011-05-15T12:49:00.000-07:00

Det är bara att inse, Hinica är definitivt inte dräktig, bara tjock. Fast inte lika tjock som hon var mitt i smällkalla vintern, nu fick jag faktiskt runt sadelgjorden utan problem. Skulle hon burit på ett föl skulle hon föda senast i början på juni och det finns inte tillstymmelse till juver. Plus det faktum att hon blivit ”slankare” (läs; mindre fet).

Med maken som assistent så blev det en stilla skrittur ned till Svedje och körvägen genom skogen hem. Helt underbart och välbehövligt både för mig och Hinica. Att jag lät maken assistera beror på att jag ville ha en bra tur utan bråk. Har aldrig tidigare ridit ut med Hinica ensam och då är det bra att ta hjälp så man slipper krångel. Varken jag, min nacke eller min själ behöver bråka med en häst som inte gärna lämnar flocken (särskilt inte sedan de nya kom) och tvekar där vägen är sank. Nu blev det en väldigt positiv upplevelse som stärker hennes självförtroende.

Ska gå igenom bra och dåligt med Hinicas utrustning. Bettet och huvudlaget är bra förutom att jag inte finner en kedja! Har istället satt en rem från en lädergrimma under käken, det funkar det också. Anledningen till att man inte ska köpa en billig repgrimma är att de endast funkar på leksakshästar. Ett verkligt djur som ska tränas töjer ut den väldigt fort. Även om hon är ”lydig”. Tömmarna är jättesnygga men åt helsike för långa för en unghäst som behöver mycket stöd. Det blir väldigt mycket snöre som hänger bredvid hästen. Grimskaftet har för tungt spänne (som hopplöst nog går åt fel håll liksom) vilket gör det värdelöst som träningsredskap. Sadelgjorden är helt OK men den bomlösa Höökssadeln är en väldigt tråkig sak. För samma pengar hade jag kunnat köpa en bra, begagnad bomfri sadel som fungerar i sitt syfte. Stiglädren är storlek ”dam”. Att damen ska vara basketspelare från öststaterna stod det ingenting om, trots mina långa ben har jag fått göra tre hål till på vardera stigläder. Stigbyglarnas skruvar gängar upp sig om man inte kollar dem ofta. Det är skit att lappa ihop utrustning med obefintlig budget!

Ja, ska man sammanfatta det så är det väl bara bettet och sadelgjorden som är bra.

Ha en skön söndag!

Bläddrar bland minnen (vad gjorde man i fjol?)

2011-05-14T16:26:00.000-07:00

Helt olikt mig tänkte jag skriva ett självömkande inlägg, men så öppnade jag iPhoto. Jag har förvalt ”senaste 12 månaderna” så jag ser alltid vad vi gjorde för ett år sedan när jag öppnar fotoprogrammet. För ett år sedan hade den så kallade ”Ryssvärmen” anlänt till Norrland. Jag var på praktik hos Carina och Stefan var och hälsade på (vi bodde i Gagnef då). En sommarhet fredagseftermiddag, för varm för att jobba med hästarna och Carina hade föreslagit oss en utflykt till badplatsen Granto, nedanför Skallbergsgrottorna. En skyddad sandstrand med höga klippor som omgärdar och det blå vattnet som glittrar i Gissjön.

Det vi inte visste för ett år sedan var att vi skulle bo ungefär där pilen pekar

Vi vandrade ned från vägen. Dagen var nästan kvävande varm och Ludde som har svårt för värmen hade lagt sig ned på varenda skuggfläck sista biten. Stigen genom skogen var sval och när vi så kom fram så fann vi en underbar liten strand med höga klippor runt om och på ena sidan stranden låg den sista snön. Ludde blev överlycklig över att finna härlig svalka!

Som gräsallergiker passar jag förstår på att gå barfota på alla andra underlag än gräs=)

Vi hade en härlig picknick på de varma och vänliga klipporna och till min ära (som fyllt år drygt en vecka tidigare) hade vi med oss champagne som bevarade sin svalka med en fin täckjacka på.

Trendigt värre

Ja det var en härlig dag och jag drömmer mig hellre bort dit än gnäller, faktiskt. Minnen är ju sådana man tar fram när man behöver tröst och framtidstro, i ett mindre elände.

Önskar alla en underbar lördagskväll och känns det lite motigt så ta fram några bilder som får dig att minnas när det var som bäst. Det blir så igen, jag lovar!

Rulla-de-rulla-de-rulla-de-ruuuuulla

2011-05-13T20:51:00.000-07:00

Grönt gräs/tre snygga brudar i hagen bredvid. Pest eller kolera på omvänt plan.

Regnet gör det grönt. Det är ett mantra jag upprepar för mig själv när det blåser friskt från havet och regnar kallt. Regnet gör det grönt. Dagens göra var att få Tova att utan krångel låta sig ”infångas”. Jag skriver det inom parentes, för att fångas har en negativ klang, jag vill att hon ska tycka att livet är enkelt när hon kommer till mig.

De har inte riktigt landat än, Gastroler och Tova, och här är det kanske lite annorlunda regler än vad som är invant. Till exempel så avlägsnar jag mig inte från den nyupplagda maten med kärran förrän hästarna står still på lämpligt avstånd, och tro inte för en sekund att jag inte har koll på alla åtta hovar!

Planen var att leda Gastroler in till avskärmningen/slussen som finns mellan deras hage och vägen som skiljer dem från stohagen. Tova följer förstås med, bägge får en trevlig hink med lite havre, mineraler och morot i och livet är frid och fröjd. Gastroler får titta lite närmare på damerna, gräset är grönt, hingsten putsas upp lite (trots regnskvitter) och får sedan återvända till sin hage medan Tova får vara kvar i slussen (som är lika stor som en större ridplan och full av spirande grönt).

Fasen vad hon lade hårremmen i ordning. Kan inte se ut som en stekare heller, måste tänka på imagen [imaasch’n].

Lägligt nog hade Nonne kommit över från Andra Sidan, så hon fick bistå lite till att mycket provisoriskt hägna in slussen så den blev ännu mindre, för jag tänkte mig närma mig henne på samma sätt som inför transporteringen. Jag borde kanske kört bort henne mer i stora hagen för att jobba lite med hennes energier, men det hade jag inte gjort och fick skylla mig själv. Mina första försök att närma mig henne resulterade i att hon hoppade över tråden vi satt upp. Duktig tjej på att hoppa måste jag säga!

Eftersom fulvädret tilltog och jag behövde energi så lät vi henne vara ifred i ett hörn av hagen och drog om avskiljningen. Nonne var på väg till stan och lämnade oss och jag drog i mig hett té och mackor innan jag fortsatte.

Med större utrymme, bättre avskiljning och mig i bättre kläder gick det mycket bättre. Flera gånger kunde jag närma mig och hon följde mig när jag vände henne ryggen och gick från henne. Vi nöjde oss där.

Slussen är en trevlig enhästshage lite tillfälligt sådär, bra med mat och trevlig utsikt. Både hon och Gastroler verkar väldigt vana vid att avskiljas från andra och gå med stängsel emellan. Vi avslutade väldigt bra och Tova får gå själv i den bättre, lilla hagen, så fortsätter vi imorgon (till skillnad från att börja om). Tova kom självsäkert fram till mig när jag bar ut en vattentunna åt henne senare. Väldigt trevligt, det här kommer bli bra.

Ordningen återställd, ser återigen ut som en Bad Boy efter noggrann rullning.

Här har vi badat varmt och avnjutit räkor och bubbelvin. Vi har grillat men inte ätit ute, utan inne i levande ljus’ sken och vi har gett hö i alla hagar. Kvällen blir lugn (hoppas vi), vi har mycket att ta igen när maken varit bortrest så länge. Vi är också viktiga.

Ha en supermysig fredagskväll och glöm inte bort att säga någonting riktigt snällt till dina kära, plussa på med en kram.

Kram från mig till Dig/fru Jonsson

Förvirrande skogsvandring och en väluppfostrad ko (eller är det en tjur?)

2011-05-11T08:54:00.000-07:00

Svar på vad det var i kohagen står längst ned, så för den med tidsnöd; scrolla ned.

Gårdagen var mycket händelserik, men jag håller mig till kvällens begivenheter, och det är inte bara (norrländskt uttryck).

Det drivs något slags projekt för att använda den gamla kyrkstigen till Arnäsvall som ridväg, alltså turridning eller ridning från gård till gård. Ambitionen från början var nog att även kunna köra så att även personer som av någon anledning är förhindrade att ta sig fram på hästryggen skulle få åka, men det kräver inte enbart mycket arbete med själva leden utan även att det finns handikapptoaletter utefter leden. Jag är inte helt säker på den punkten, men jag satt med på ett möte förra vintern och det var så jag tolkade det. Eftersom gårkvällens vandring skulle gå från mon tyckte jag det skulle vara intressant att hänga på. Och visst, det var en härlig vandring i den ljumma vårkvällen, men det var åtskilligt som blev fel.

De som hade störst hum om hur vi skulle gå körde fast på vägen dit. Vi körde så långt vi vågade och fortsatte sedan till fots för att möta upp ”fastkörarna” som vandrade mot oss. Det gick rätt mycket tid till att finna kyrkstigen och vi kom in på den långt efter där vi egentligen skulle, så där är det åtskillig mark som jag ännu inte vet går att beträdas av hästhovar. Jag tyckte det såg illa ut bitvis. Nedfallna träd går att röja, men stenig mark där det ligger mossa och rötter över håligheter, det är ingenting för mig. Så kom vi ut på ett markberett hygge och där dog drömmen för oss i gruppen som var där för att kolla ridbarheten.

Som parentes kan jag tillägga att det var ytterst begränsat med mobiltäckning, det gav lite krydda till äventyret eftersom vi inte var riktigt säkra på vart vi skulle.

När vi så mötte upp den ena faståkaren visade det sig att det fanns en annan stig. Fyra av oss chansade och vandrade till slutpunkten efter den stigen. Biten vi gick var ju jättefin som ridled! Det gjorde att den tidigare promenaden kändes lite bortödd, det hade gett mer om vi kunnat ta oss fram längst den fina vägen. Det var svalt och grönt i skogen, det doftade ljuvligt och fåglarna sjöng aftonsång. Så plötsligt ljusnade det.

Skogen öppnade sig och där framme badade det i ljus och vi trodde självklart vi kommit fram till slutdestinationen, ett sandtag. Det var det förstås inte, utan ännu ett drömdödande hygge, värre än det förra och stigen tog bara slut. Så fick vi direktiv via telefon och kunde knövla oss genom snårig och jävlig skog den sista biten, så då var ju det också bortkastat (tyckte jag just då).

Väl framme väntade resten av gänget på oss och vi satte oss att fika. Då kom det fram ännu ett alternativ, en väg upp i skogen från sandtaget. De två morska männen tog den vägen tillbaka. Jag och Carina var väldigt sugna på att avböja skjuts och gå även vi, det var ju trots allt ridväg vi skulle kolla, inte vart vi inte skulle rida. Efter moget övervägande valde vi skjuts trots allt. Timmen började vara sen och vart man kom fram efter det tredje vägalternativet var oklart. Hundar och hästar och ett knä som nog inte skulle klara mycket mer stenig snårskog bidrog till mitt beslut. En mestadels mycket trevlig vandring i gott sällskap, men ändå åkte jag hem i oförrättat ärende.

Som tur var, för hemma i stohagen var det livat. Min hyresvärd hade släppt ut djur i beteshagen som gränsar till vinterhagen och Bizra som lider av svår koskräck såg till att ingen slappnade av i onödan. Det såg jag när jag skjutsades till min cykel som stod på idrottsplatsen, någon kilometer bort. Jag cyklade snabbt hem och kvällsrastade hundarna. Bizra var på helspänn trots att kossan avlägsnade sig (den hade stått vid sin haggräns och tittat över till stona, mycket hotfullt för Bizra*suck*). Sedan gick jag längst min hages stängsel ned till kohagen för att visa hästarna att det inte var förenat med livsfara.

Eller var det så ändå..?

Hagarna är åtskilda med några meter av en traktorväg och kohagen har ett ut- och insläpp just där uppe. Det var öppet! Klockan tror jag var runt halv elva och det var inte mörkt, men definitivt inte ljust heller. Så tänkte jag att jag bara sett ett djur och den var svart. Bonden har två tjurar, bägge svarta, en är synonymt med Ferdinand, den andre med Belzebub, vad jag hört. Jag tänkte inte gå fram och konstatera kön på djuret utan ringde min hyresvärd och frågade om det var fler djur på gång eller om det fanns en annan anledning till att det var öppet. Han suckade djupt och skulle skicka över en dräng (min hyresvärd har sin gård på andra sidan älven), men det var väl onödigt tyckte jag, nog kan jag stänga.

Då såg jag att övre tråden var av. Det är en hård järntråd och i halvdunklet såg jag inte riktigt vart den var och jag gissar att det är rätt bra fart i strömmen. Herr eller fröken ko hölls ute på ängen så jag sprang och hämtade en av mina svindyra stängselskarvar och lappade ihop tråden, utan att få ström i mig. Då först kom ”muarn” fram. Höll sig ca två meter från stängslet och jag hade inte sett några som helst spår utanför hagen. Ett mycket väluppfostrat djur måste jag säga.

Frid och fröjd i alla hagar!

Sedan skulle jag ta det lugnt, men katter (ja, inte bara Idun) och hundar bestämde annorlunda, så det var bra över midnatt innan jag och Idun lade våra söta huvuden på min kudde.

Nu väntar en ny dag med nya äventyr. Hoppas just du får en toppenfin dag!

Puss å Kram/fru Jonsson

Jag kan avslöja att det var en förrymd kviga, ingen liten Belzebub;) Från samma flock hade två andra kvigor gett sig ut på en nattlig simtur också. Finurliga djur..

Våren visar sin bästa sida

2011-05-09T19:19:00.000-07:00

Vad kan vara mer ljuvligt än att en sommarvarm vårafton i början av maj stå under en blommande sälg som surrar och hummar av humlor och bin som samlar vad som kommer bli försommarhonung?

Dagen har varit mycket varm, men effektiv och även slitsam. Jag sammanfattar och lägger in lite bilder som egentligen inte har någon större relevans till texten;)

Utsikt från Vinterhagen över Gideälven med omgivningar i skir vårskrud

Uppe med tuppen var jag. Slaggade på soffan inatt för att ha koll över åtminstone stohagen. De borde ju reagera om allt inte är OK i de nyanländas hage. Men natten var lugn och när jag gick ut på power walk med hundarna kl sex så låg de flesta hästarna med en väktare i varje hage. Mycket bra tecken på harmoni. Sedan vattnade jag mina små odlingar, gick promenader i skritt och trav med Hinica och Minna fram och tillbaka till betesängarna, bytte grimma på Gastroler och borstade honom, rengjorde vattentunnor och tog en cykeltur runt älven över hängbron för att få lite svalkande fartvind.

Bizra och Hinica i överexponerad aftonsolsbild. Tycker det är charmigt när solen ”förstör” bilder, påminner mig om foton från när jag var liten

Efter lunch sådde jag lavendel i små torvkrukor (eller vad tusan de kallas) och drog ut hö till hagarna. Ett projekt som drog ut på tiden när min gamla kärra tappade ena hjulet. Det var inte helt lätt att få det på plats igen och då fick jag lasta om höet när jag var klar(vet ni att jag är höallergiker? ”Bara" kontaktallergi, men inte optimalt när man har hästar). Efter hö till bägge hagarna var det dags att rasta hundar och kolla vatten igen.

Nykomlingarna=)

I afton har jag kollat hur vattennivån ser ut i Gideälven där beteshagen är, hundarna var med och de dog efteråt av värmeslag. De återuppstår nog runt tio-pinken i kväll. Sedan gick jag för att se hur gräset växer på Vinterängen, jag vattnade odlingarna igen och konstaterar att jag fyllt fem dunkar åt hästarna idag, vilket betyder 100 liter fördelat på två hagar. Hingsthagen ska få ett badkar i morgon, stona kan inte ha det, för de badar sina söta små hovar. Hoppas Gastroler och Tova har bättre hyfs (eller sämre hygien, beror väl på hur man ser det).

Ha en underbar kväll. Puss och kram/fru Jonsson

Äntligen är de hemma!

2011-05-08T17:44:00.000-07:00

Välkomna hem, Gastroler och Tova!

Som jag tidigare nämnt så går Dictorsha numer under smeknamnet Tova, som är kort för Tovareshch, vilket betyder kamrat. Det passar både oss och hästen bättre tycker vi. Det enda vi var riktigt säkra på när vi åkte för att hämta dem var att Tova inte låter sig fångas av främlingar, inte ens av nära och kära vänner som varit borta från henne någon vecka. Utmanande förutsättningar alltså.

Plan A var att jag skulle försöka ta henne på en gång. Vissa hästar funkar så, att man får en liten, liten chans att ta dem genast, sedan håller de sig undan. Det funkade inte så vi provade nya tekniker. Vi visste att mutor inte funkade eller att bli lämnad själv. Då började jag att sjasa bort henne. Så fort hon inte gav mig uppmärksamhet skickade jag iväg henne. Det tog en stund för Gastroler att förstå att det inte gällde honom och sedan var han mest i vägen, alltså tog vi honom ur hagen och ställde honom i box.

”Sjasa-metoden” kan se brutal ut för en som inte är bekant med det sättet att hantera hästar. Många kan nog fundera på vad jag försöker ernå i att fånga in min häst när jag kör iväg den hela tiden. Det handlar om att det är obekvämt att inte vara uppmärksam på mig. Att hon sedan galopperar när jag kör iväg henne, det är hennes problem, det har jag aldrig bett henne om. När hon blir uppmärksam på mig stannar jag och ger henne andrum; Hon får vara ifred (eftergift). Då försöker jag att få henne att flytta bakdelen så hon står vänd mot mig, uppmärksam mot mig. Släpper koncentrationen eller om hon exempelvis äter, går iväg eller nonchalerar mig kör jag åter iväg henne. Sjas bara. Ett tydligt exempel på att det inte är stressande eller ”förstör” infångandet är att Gastroler lät sig infångas på en gång sedan vi bestämt att han inte skulle vara kvar i hagen längre (då han var i vägen).

Med hingsten borta så fick vi hjälp att med stängselband avgränsa hagen så den tillslut var som en stor box. Jag kunde då utan problem vara ganska nära Tova när hon gav mig uppmärksamhet. Vi bestämde en gräns (osynlig) där hon fick vara ifred i sin zon så länge hon var uppmärksam på mig, och inte fick kliva över i min zon. Så kom hon fram och hälsade (luktade på ovansidan på min framräckta hand). Lugnt och försiktigt. När vi hälsat försökte jag åter flytta bakdelen så hon skulle åter vända sig mot mig. Bortsjasning om hon brast i uppmärksamhet.

Ungefär fem gånger hälsade vi. Varför tog jag henne inte bara då? Det var ju bara att hugga tag i grimman och hålla fast. Jo, jag vill att hon ska vilja komma till mig, inte att jag lurar och överfaller henne. När vi så hälsat och jag kunde stå kvar tätt intill henne smekte jag hennes hals på höger sida. Så vände jag ryggen mot henne och gick ett par steg; Tova följde på samma, täta avstånd. Jag vände mig mot henne och smekte halsen på hennes vänstra sida. Hon var fortfarande helt lugnt, vänlig blick och avslappnad. Jag vände mig om och gick, hon efter som i ett osynligt snöre. Efter jag smekt henne på halsen en tredje gång tog jag ett tag i grimman. En lätt reaktion (får jag fan nu eller är vi OK?), sedan helt lugnt fick jag ta grimskaftet och sätta fast det i grimman.

Plättlätt, det tog ca en och en halv timme från det att vi anlände till att vi ledde Tova ur hagen.

Lastningen var hon lite lurig med. Tog kavata steg framåt, upp på baklämmen, sedan stegrade sig bakåt om hon inte kunde dra mig bakåt (jag började ta spjärn och hålla i mig med en hand och låste armen jag höll henne i, då blir man skitstark). Sedan upp på lämmen igen. Så klev hon bara på! På femte försöket ungefär. Hon klev över havrehinken och ställde sig på plats bara! Skönt för mig som kämpar med lastningstrauma.

Gastroler var skitless på att vänta! Han leddes ut till transporten och gick på rätt omgående. När vi skulle lasta av ville han inte alls vänta tills vi lugnt och fin lett ut stoet, utan han lastade av sig själv minsann när Tova hur fint som helst backat ur. Tur mellanväggen och allt höll, han blev lite fastklämd en stund, han är nog inte van vid sin nya rondör än;) Det blev mest pinsamt för honom, jag lovar.

Så inne i hagen vändes mularna mot det skira gräset efter en kort och slarvig besiktning av omgivningen. Stona i hagen på andra sidan vägen var inte så jätteexalterade över nykomlingarna. Gastroler luktade en hel del men konstaterade att gräs var viktigare just nu (med tanke på de enorma mängder hö som gått åt under inhysningstiden är jag ytterst förvånad att det går i ett grässtrå till, men vem är jag att döma? Bara det är lugnt i hagarna är jag nöjd).

Nu har jag ätit och ska diska. Resten av kvällen är mitt jobb att titta på hästar. Sämre kan man ju ha det.

Laters all, ha en fin kväll! Det ska jag.

PS Finns det frågor om mitt sätt att fånga in Tova så fråga gärna i kommentarsfältet=)

Jäkla häst och va' lättlastad!

2011-05-07T17:37:00.000-07:00

Bild tagen 6:e juni 2010

Hej!

Jag har inte tid med er, men det hände en sådan skitrolig sak (ja, för en hästbonde var det skitroligt, vi har inte höga krav) idag när jag hjälpte till på ”ponnyridning” vid affär’n i Gideå som jag gärna vill dela med mig av.

Tjagatai är en festlig filur. Alla som hållit på med hästar har hört talas om svårlastade hästar. Många har ofta också en mer eller mindre traumatisk historia om lastningar som gått fel och slutat i tragedi (även jag). Många är metoderna, filosofierna och knepen kring att få upp en svårlastad häst i transporten. Aldrig, aldrig har jag dock, förrän idag, haft problem med en allt för lättlastad häst!

Efter två och en halv timme på byn var Tjagatai fruktansvärt uttråkad och funderade på om de månne glömt honom hemma i valackhagen. Sista ungen hade klivit av, han stod som ett ljus för att det skulle gå fortare för mig att sadla av och plocka ihop. Allt var förberett för pålastning och Ivanna skulle på först. Jag höll i bägge hästarna medan Carina stod redo inne i transporten för att ta emot och sätta fast och Tjagatai var märkbart otålig. Han försökte till och med tränga sig före Ivanna. Så var stoet på, och jag skulle få till mellanväggen och bakskyddet, men det var bara att glömma, Tjagga var redan på väg upp för han skulle minsann hem!

Vi skrattade gott åt hans iver. Den hästen förgyller verkligen hästlivet.

PS Han är förstås till salu också;) Kräver ork och konsekvens, men kommer bli världens tryggaste kompis som lär kunna uträtta stordåd. Något för den tornerspelsintresserade, kanske?

Att han är lättlastad är redan konstaterat;)

Alternativt födelsedagsfirande (och; JA, änglar finns!)

2011-05-05T15:46:00.000-07:00

Blir man av någon anledning less på att fira sin födelsedag på traditionellt sätt (vad nu det är) så ska man inte vara rädd för att prova någonting nytt. Exempelvis kan man sitta bredvid E4 drygt fem mil hemifrån och ivrigt sms:a sig genom halva telefonboken. Men nu går jag händelserna i förväg, jag ska förklara:

Såhär tänkte jag; Vi har ändå stött på patrull vad gäller att få hem hästarna från Skule på fredag, eftersom min kära medhjälpares bil gått och tappat avgassystemet, så då tar jag en dag bort från slitet på gården, lastar bilen med hösäckar och drar iväg för att hälsa på Gastroler och Tova. Eftersom bilen betett sig lite märkligt (bla måste man stänga av fläkten för att den ska orka starta samt att den nya fläktremmen låtit värre en den gamla) så tog jag även med mig hundarna och vatten till dem. Gudarna vet när man kommer hem?

Jag kör bil så sällan att jag de senaste åren inte ens behövt tanka, någon annan hinner alltid före;) När jag gick in på Statoil Norra för att betala för bensinen jag tll slut fått i bilen så skrattade jag och sa till kassörskan att jag kände mig som ett äkta miffo som för det första behövde instruktioner för att få upp tanklocket (som sitter på fel sida bilen) och sedan trodde det var ett flipperspel jag lyft tankmunstycket från då hela maskinen började plinga, tuta och blinka. Nåja, soppa för 220 spänn fick jag i och tjejen i kassan kommer att minnas mig.

Strax söder om Örnsköldsvik, 09:50 på förmiddagen, känns det plötsligt konstigt i gaspedalen, strävt på något vis och då först tittar jag på tempmätaren. Snabbt förstod jag att visaren inte ska befinna sig över den röda markeringen högst upp på mätaren, långt över bokstaven H. Jag frikopplar och då stannar bilen och jag gör mitt bästa för att styra bilen mot sidan innan tvåfiligt blir ett.

Fanfanfanfanfanfanfanfan tänkte jag och ringde maken, mest för att ynka. Vad kan han göra från Oslo liksom? Då kommer en vägens riddare i form av en mc-polis. Han tyckte förvisso synd om mig, men ansåg främst att jag borde koncentrera mig på att få bilen till en bättre parkeringsplats, helst hemma på gården, men när jag började darra med underläppen och rabbla osammanhängande om hästar och hundar och att jag var ensammast i hela världen utan pengar till bärgare kontaktade han en bil med snälla poliser istället.

De snälla poliserna var där i ett nafs! De hade inte bara med sig en bogserlina, utan även en liten manick som talade om att jag minsann hade körförbud på bilen! VA???!!?? Sa jag och undrade i nästa andetag om det även stod att det idag var min födelsedag? Med darrande underläpp förstås. Ja, vad säger man. En hel del förmaningar fick jag, både i det olämpliga i att framföra ett fordon med körförbud samt det olämpliga i att köra så långt i en bil som betedde sig som jag beskrev för dem.

På frågan om jag kollat kylaren innan jag åkte svarade jag med att peka på mitt huvud och säga; Jag är blond! Jag vred om nyckeln, bilen startade, jag åkte. Poliserna skrattade och undrade om det var min rutinmässiga besiktning innan långkörning, att bilen startar? Långhörning, hrmpf. För en västerbottning är avstånd relativt. Idag var det långt, förra gången var det inte det.

Nåja, jag fick hjälp av de snälla poliserna att bogsera bilen till ett lämpligt ställe och de ”glömde” botfälla mig för min olagliga framfart. Då började jobbet med att försöka komma sig hem. På fullt allvar tänkte jag först att om bilen bara startar så kör jag ändå till Skule och sedan hem, men bilen löste det problemet (och säkerligen fler bogseringar) med att vägra låta sig återupplivas.

Jag ringde syrran, svågern, sms:ade de jag känner som skulle kunna tänka sig.. Tillslut blev jag faktiskt nervös. Hundarnas vatten hade jag hällt i bilen och det finns ju bättre att göra på sin lediga dag än att andas in gifter vid E4. Men så fick jag kontakt med omvärlden! Ett telefonsamtal från en god medmänniska och 40 minuter senare var jag på väg hemåt med hundar och de få värdefulla saker som fanns i bilen.

Den buddistiska delen av mig tar inte detta så hårt. Allt sker av en anledning, även detta. Kanske hindrade min olycka andra, värre olyckor från att hända? Jag klarar mig fint utan bil bara jag vet att det är så, jag har allt inom cykelavstånd. Utom hästarna i Skule. Det bekymrar mig, men jag är övertygad om att det löser sig. Saker tenderar att göra det till slut.

Väl hemma blev det en sen, lätt lunch och sedan gjorde jag sista rycket i hemmahagen. Inte en helt bortödd dag alltså. Hundarna krävde ingen lång lunchrastning. Det tar på med alla intryck, särskilt att skjutsas hem i en bil där det vanligtvis åker en söt tik.

Jag är nyduschad och avnjuter ett litet glas kallt rosévin som aperitif till min lilla förrätt beståendes av räkor. Till huvudrätt för födelsedagsbarnet blir det min nya favoriträtt, mina goda varma mackor med bönsallad till. Osötat rågbröd för den som funderar på hur det går med matomställningen och tomat- och grönsaksröran har jag som vanligt gjort själv. En 2.8 får jag till för man får skämma bort sig och synda lite på sin födelsedag. Särskilt när man når den aktningsvärda åldern av 38 jordeår;)

Ärligt talat har många av mina födelsedagar varit mycket värre än dagens. Trots allt tog jag mig en ledig dag och det har, som det alltid är den 5:e maj, varit otroligt vackert väder och jag har sett Ö-viks kommun i skir vårskrud och även haft tid att pussa och krama mina tre fina Basjkirston här hemma.

Önskar alla en fin afton, och massor av rosor och varma kramar till Stålis! Jorden behöver fler, fina människor som du, då skulle den vara mycket, mycket bättre.

Fridens!

Min visa på Min dag:)

2011-05-05T07:34:00.000-07:00

”När lillan kom till jorden, det var i maj, när göken gol, sa mamma att det lyste av vårgrönt och av sol.

Sjön glittrade som silver, och körsbärsträdet stod i blom, och svalan kvick och munter just hit med våren kom.”

Det är min sång på min dag (även om jag inte heter Maja) och jag sjunger den hjärtligt för mig och de djur som orkar höra.

Gårdagen var fruktansvärd. Den började illa och sedan blev det bara värre; Djur som väckte mig redan kl fyra, ett energislukande telefonsamtal alldeles för tidigt, dubbelt arbete med hemmahagen där Gastroler och Tova ska gå följt av isolatorer som lossnade i nya hagen! Förkylning och ett skadat knä, samt en god gärning (jag gav bort hästgödsel och stod själv för paketeringen) som tog för mycket tid, trasiga verktyg när jag skulle röja undervegetation i beteshagen och som lök på laxen tappade jag telefonen!

När jag mot kvällen utmattad fortsatte arbetet i hemmahagen med att stängsla in ett berg av skrot vi funnit (jag kallar det K3) fann jag så mobilen halvt nedtrampad i ett dike. Mockning under kvällen i hemmahagen med paus för eldning och påtvingat (av mig själv)födointag . Allt gick lite lättare på slutet trots en värkande kropp som protesterade på alla de vis, för solen hade till slut återfunnit sin plats på himlen, och det var då jag såg henne;

Bild Ulf Forman

Den första svalan! Kvick och munter var hon också och det värmde mitt hjärta. Jag tänkte på min far och hur han lyfte ned fönsterraden ovanför ladugårdsvindens port när svalorna kom, för att de lättare skulle kunna flyga ut och in och bygga sina bon. Svalor bringar lycka över gården där de väljer att bo och svalans ankomst var den finaste present jag kunde få!

Idag lägger jag verktygen åt sidan så länge det behövs för att hälsa på Gastroler och Tova. Jag tar med hundarna också, då behöver jag inte känna stress om det blir långvarigt. Grejen med Tova är nämligen att hon är svårfångad av den som ännu inte vunnit hennes förtroende. Det är uppenbart att hon blivit lurad med godis ur hand, godis i hink, avlägsnande av sällskap etc. och jag vill absolut inte ”överfalla” henne. Det kommer bli en intressant dag.

”Utmaningar kommer inte till små människor, de kommer till stora (great) människor”

Buddistiskt ordspråk

Glad födelsedag på er, puss å kram/fru Jonsson

Man kan inte beskylla mig för överkonsumtion

2011-05-03T20:07:00.000-07:00

Det är ett par dagar kvar, men jag bjöd mig själv på två födelsedagspresenter idag när jag ändå var in till stan för att köpa stängseltråd. En rea-tröja på Lindex för överkomliga 75 :-, en rymlig och mysig sak som jag kan svepa om mig efter behag, mycket vidd och lite längre baktill, me likeJ Och ett par nya handledsvikter på ett kg vardera. De gamla läcker sand så vad de egentligen väger vet jag inte. De är uttänjda, fula och liknar faktiskt ett par gamla hängpungar. De ligger i sopkorgen nu.

Jag kommer inte använda vikterna i samband med att jag bär koftan, jag lovar.

Det var faktiskt årets första klädköp det där. Alla pengar har gått till hästar, utrustning till hästar, utbildning vad gäller handhavande av hästar, stängsel till hästar, transport av hästar, foder och tillskott till hästar samt hovvård. Mat och dryck till oss förstås, det måste man ju ha, samt drivmedel, fast nu är jag miljövänlig och cyklar när jag kan. Men kläder har jag inte unnat mig förrän idag.

En massa fina klänningar, nya underkläder och ett par sköna jeans står på önskelistan, men det får vänta ett tag till. Det är mer häst att betala innan allt är klart.

Nu har jag jobbat och slitit så kroppen säger ifrån, så nu ska jag ta och slappa framför TV:n omgärdad av varma husdjur (utan hovar). Önskar er en trevlig tisdagskväll.

Fridens!

PS. Enligt uppgift är jag gift med en man som på Oslos byggen numer går under smeknamnet ”Rambo” efter att han själv tejpat ihop ett långt hack i ansiktet istället för att slösa tid och pengar på att få det hopsytt. Hmmm..

Jag prioriterar hagarna!

2011-05-02T17:20:00.000-07:00

Hej mina få men trogna läsare.

Jag vill bara meddela att jag har skitmycket att skriva om. I mitt huvud har jag halvfärdiga inlägg om hur mycket jag, som inte är kattmänniska, älskar lilla Idun, som valt mig och bara mig som sin människa och är det första jag ser när jag slår upp ögonen (nästan) varje morgon, hur mycket jag älskar konceptet med ”snikdisk” så att fattiga jag kan köpa nästan ett kilo rökt röding för 45 pesetas, förlåt kronor, att jag frivilligt vadade ut upp till halva låren i 4°-igt vatten igår för att förankra beteshagens stolp i Gideälven, etc. etc.

Men nu måste jag prioritera hagarna. Gastroler och Tova tänker vi hämta innan veckan är slut, och det tar tid för lilla mig att stängsla och laga hemmahagen samt mocka. Därtill måste viss elektricitet ordnas. Men jag har det bra och ser ljust på framtiden, hoppas ni också har det bra.

Puss och kram/fru Jonsson

Vem äger egentligen hästarna?

2011-05-01T09:10:00.000-07:00

Brev från Svenska Hästavelsförbundet, daterat 2011-04-28:

”Hej!

Vi har fått in ett ägarbyte på hästarna *********, ********* och ***** *************** med dig som ny ägare.

Jag vill bara meddela att eftersom Jordbruksverket ännu inte beslutat om avelsorganisation för er ras så får vi inte utföra några ägarbyten. Men vi avvaktar deras beslut och kommer att ha era handlingar kvar hos oss när vi får beslutet, vilket vi inte hoppas dröja alltför länge till.

Men då vet ni varför det dröjer/kommer att dröja. Vid frågor kontakta oss.”

Ja vi vill ju verkligen inte hoppas att det dröjer. Basjkirföreningen förlorade rätten till att utföra ägarbyten vid årsskiftet och JBV har ännu inte gett SH befogenhet att utföra ägarbyten. Det har ju bara gått fyra månader.

”Vid frågor..” Jo, ni kan hoppa upp och sätta er på att jag har frågor. Till exempel hur det ska gå till med betäckningarna. Jag har ju gått och blivit hingsthållare. Eller nej, det har jag ju inte, jag har bara betalat för en hingst. Eftersom ägarbyte inte kan utfärdas så är det Berga Tuna Gård som äger hingsten jag tänkte använda i verksamheten från och med maj 2011.

Hur blir det i bokföringen för mitt företag, samt de två företag jag köpt hästar ifrån? Har jag köpt hästar eller inte? Har de sålt hästar eller inte? Ja, det är bara några av de frågor jag tänker ställa Svenska Hästavelsförbundet.

Kör på..

2011-04-30T20:28:00.000-07:00

Tjagatai sätts på prövning

Glad Valborg tillönskar jag Er från djupet av mitt utfrysta, mätta och varma hjärta. Jag har varit på körkurs etapp 2 med Hans Sidbäck i Gideå och är nu helt slut på (vilket jag inte får känna då vi måste vaka över hagen i kväll så vi ser det är OK med konstellationen fulla ungdomar med obegränsad pyroteknik en km härifrån och tre mer och mindre småvilda Basjkirston;)).

Det var otroligt givande, även denna gång, och jag tog en massa bilder som ska redigeras. Ska även skriva en artikel till Basjkirtidingen medan allt är färskt i huvudet.

Jag tänkte skämta om ”körslaget”, ”körkurs”, körmästare” och ”Lunds studentkör”, men jag orkar inte, jag är helt utpumpad och hjärnan känns som disktrasan ser ut.. say no more..

Go afton och skjut lugnt;)

Sommaren bankar på dörren

2011-04-29T12:39:00.000-07:00

Mina hjälpmedel för dagen; mjölkkärra för stolparna, spett, femkilosslägga och pall

Vad är mer sommar än att släppa hästarna på bete? Ja, det är tidigt, inte ens maj än, men vi måste stängsla en liten del av beteshagen så att vi äntligen kan ta hem Gastroler och Tova. På förmiddagen slog jag ned de stolpar som fanns hemma, de få som fattas (nesligt när det saknas 15 st.) plus allt annat handlar maken med sig på väg hem idag.

Ikväll ska vi på föreläsningen som ingår i körkursen, etapp 2, med Hans Sidbäck. Ärligt talat hade jag behövt kursavgiften för att köpa staket och tiden för att stängsla klart, men det var så roligt på första kursen och jag har ju för avsikt att köra mina hästar, så det är helt klart värt ”omaket”.

Nej, här har jag inte tid att häcka! Sysslolös är jag inte, det kan jag lova;)

Kostsamma farthinder

2011-04-28T13:21:00.000-07:00

Farthinder

Ja, alla som kört i stadstrafik känner väl igen en vägbula? Ofta ser de ut just som bilden ovan (som jag hämtat på nätet), asfalterade med vita markeringar för att synas bättre. Ofta kompletteras hindret med en varning innan i form av en trekantig, gul skylt med just bula eller gupp på, samt två skyltar med rekommenderad hastighet, vilken brukar vara högst 30 km/h.

För att göra tillvaron lite spännande så har det nu poppat upp liknande hinder på vägen jag brukar nyttja gör att ta mig till staden. Tänk då att bulan på bilden är ett slags medel vad gäller storlek. Den kan också vara dubbelt så stor med en efterföljande grop på en sträcka som i övrigt är fin. I enstaka fall en liten skylt mitt i gropen, men oftast ingen förvarning alls och den rekommenderade hastigheten är max 70 km/h.

Jag tror jag slog sönder hela undersidan på bilen på väg till stan igår, den låter i alla fall allt annat än glad när den är igång numer. Fint väder, hård och bra väg, fru Jonsson i sin egna lilla värld bestående av föl, hästbajs, trädgårdsmästrande och helgens grillmeny, också PANG bara. Och inte bara en gång. OK, kalla mig klantig som inte krypkör efter första markkänningen för bilens underrede, men jag har några ganska långa mil till stan, minst lika många hem (eftersom jag bör välja en bättre men längre väg hem), och allt jag inte gör på gården medan jag sitter i bilen finns kvar åt mig när jag kommer hem. Dessutom är det mesta av vägen bra, förutom dessa abrupta avbrott då.

Jag har tidigare vårar läst i lokalblaskan om den djävulska Landsjövägen. Nu, vår allra första vår i Västergissjö, har jag själv fått uppleva Landsjövägen på riktigt nära håll. Stackars Mitsubishi=( Han är inte byggd för att rulla på tjälskadade, norrländska vägar.

Äntligen!! Gånger två!

2011-04-27T15:28:00.000-07:00

Årets mest långdragna väntan är äntligen över; Efter tre och ett halvt dygn med vaxproppar släppte till slut Kalinka ut ”Guldklimpen”.

Ett litet hingstföl nedkom hon med i natt.

Jag fick ett sms kl 02:40 inatt och vaknade förstås på en gång med en enda tanke i huvudet; Äntligen föl! Och jodå, den glada nyheten var ett faktum. Gånger två! För i ett annat hörn av hagen, ungefär samtidigt..

..födde Galina en söt liten dotter med en treuddig stjärn i pannan. Det är inte den bästa bilden jag tog av mor och dotter, men den mysigaste=)

I min hage fortgår väntan, ännu är det länge kvar. Och vem behöver bekymra sig om sista april med evinnerligt smällande av raketer och annan pyroteknik, när det skjuts skadedjur hos bonden med gevär? Hästarna bryr sig inte nämnvärt, inte ens den ”riktiga” vildhästen, Minna, som är född fri i Ryssland där de skjuter hingstarna på håll när det är slakt. Hon tar det med ro. Dräktigheten klär henne, hon är väldigt harmonisk.

Nu ut till bonn-görat igen, ingen rast, ingen ro;) Idag planteras det (eftersom skottkärran drabbades av punka så jag förhindrades att fortsätta mocka) och sedan ska jag på ridlektion. Fast tömkörning. Skoj det med, det blir ju etapp 2 i körkursen till helgen*längtar*

Ses

Farväl, söta köttpålägg

2011-04-26T09:00:00.000-07:00

Sedan ett tag har jag planerat att sluta köpa hem godis efter påsk. Inte för att jag äter så mycket godis (om jag jämför med när jag var yngre), av naturliga (och inte allt för logiska) skäl brukar jag ha ett lakritssug några dagar/månaden och då följer det gärna med några skum- och gelékarameller också, men de senaste veckornas extrapriser har gjort att det burits hem lite väl mycket av det goda. Så tänkte jag att jag kanske ska köra en tuffare variant och utesluta mer onödigt socker ur kosten. Inte allt, det tror jag inte att jag skulle palla. Jag jobbar hårt, fysiskt och behöver energi och jag kan inte äta fet mat för då pajar hela mitt system, så det får bli en balanserad kost med mindre socker (i flera former) och lite mer fett.

Det är klart att man inte ska gå ut offentligt med en diet, avgiftning, avvänjning eller annat, men att skriva det här hjälper mig att hålla koll. Som jag ser det är det inte en diet, jag äter mycket balanserat redan med mycket fibrer och proteiner. Min typ av reumatisk värk kräver kött (inte gris), så helt vegetarisk kan jag inte bli. Möjligtvis om jag slutar jobba och sitter rätt upp och ned (ja, inte upp- och nedvänd så jag drunknar då..) i ett varmt badkar dagarna i ända. Ursprung är jag också medveten om, även om jag inte har råd att vara pedantiskt medveten varje dag.

Socker ja, det finns ju överallt nu för tiden. För mig som gärna gör matiga mackor till lunch blir det en omställning. Köttpålägg innehåller mycket kroppen inte behöver, där ibland socker. Egentligen är det helt sinnessjukt att jag ens har fortsatt äta köttpålägg trots att jag vet vad det innehåller, jag har valt det minst sämsta, men inte ens det verkar vettigt längre. För pengarna jag sparar på godis ska jag köpa en riktigt bra skärmaskin och tillverka eget pålägg i fortsättningen! Tjälknöl är ju hur lyxigt som helst. I övrigt är ju keso gott om jag tvunget måste äta mackor. Passar på spisbröd, som det helst blir nu när jag inte kan baka (ja, ugnen är fortfarande trasig, det är SVÅRT att hitta en bra spis med 50 cm bredd).

Potatis mår min mage inte bra av, så det är inte svårt att avstå. Tyvärr gäller det andra rotsaker också, gott men gillas inte av min mage Majsintaget reduceras till enstaka grillade majskolvar (hejdå majskrokar och frukostflingor) och även ris ska jag minska på. Sill och ägg blir nog min nya lunchtrend. Ättiksinläggningar innehåller socker, men det är vanligt socker i alla fall och lägger jag in själv har jag ju koll. Dessutom äter man ju inte lagen. Inte jag i alla fall. Mörk choklad ska jag se till att ha hemma, det är gott och det räcker med en liten bit. Marabous med hallon är smaskens. Frukt och bär har förutom socker en massa nyttigt i sig, men köper man i butik så ser man hur långt de fraktats*suck* Det blir till att minska intaget på köpefrukt.

Kanske någon undrar vad jag ska äta till köttet? Grönsaker som växer ovan jord, exempelvis gillar jag kål i de flesta former, bönor och linser är goda tillbehör, och inför ridlektionerna eller kvällsarbete blir det fullkornspasta. Det måste jag ha när jag jobbar hårt och ska orka prestera på kvällen också. Heintz chilisås blir svårt att avstå förstås. Jag kokar gärna egna tomat- och grönsaksröror, men chilisåsen får bli en enstaka synd att unna sig. Jag får tänka på alla lykopener som finns i chilisåsen.

Bullar, kakor och andra bakverk behöver jag egentligen inte ens nämna, jag är nämligen så o-svennig att jag absolut avskyr ”fika”. Huvva!

Ja vi får väl se hur det går, det blir en liten omställning, främst med mackorna samt frukosten. Lakritssuget får jag väl tackla när det kommer. Äppelcidevinäger brukar bota akut sockersug och det har jag alltid hemma.

Pärlhyacinter och skärsippor

2011-04-25T16:47:00.000-07:00

Igår morse fanns på denna plats ingenting, bara jord. Så på aftonen såg det ut såhär:

Pärlhyacinter! Och tittar man strax till vänster om dessa så ser man:

Ännu fler pärlhyacinter och nedanför dessa som jag fotade skjuter det fler hela tiden! Helt fantastiskt vad som händer när jag inte har tid att titta. Det var ju bara brunt och skitfult här nyss. Magiskt.

Här håller sig högsommarvärmen kvar. Trevligt i och för sig, men det är fruktansvärt jobbigt att mocka vinterhagen, vilket jag sysselsatt mig med idag medan manfolket dragit in det sista timret och gjort ved. Jag höll på att få värmeslag idag och att dessutom slita hårt i hettan iförd jeans och gummstövlar, ja, ni förstår nog. Jag har också flyttat en massa ris och småträd från ett ställe till ett annat för att kunna göra en någorlunda gödselstack som vi ska elda i sommar.

Nå, efter väl genomfört (sisyfos)arbete drog jag mig själv in i duschen och det var gudomligt skönt. Det kvarstår ohyggligt mycket mockning, men jag är inte mer än människa. Vem har glädje av mig om jag arbetar ihjäl mig? Ikväll ska jag gräva upp en plätt som ska bli mitt allra första, egna odlingsland! Åh vad spännande det ska bli att så och vänta på vad som kommer upp och att få njuta av det egenodlade.. Som jag längtar! Bredvid odlingsytan har jag förberett en stor och djup låda med hästskit i botten och matjord ovanpå (från en gammal gödselhög som fanns i vinterhagen). Där ska det också planteras.

När jag rekade lite inför mitt utgrävningsarbete såg jag dessa otroligt söta och lysande skärsippor. Ja, det är rosa blåsippor, men det låter ju bara dumt. Det är som mina vita jätteblåklockor. Självklart heter väl de vitklockor?

Manfolket har åkt på jobb så jag styr upp arbetet själv här och påminner mig om att jag måste äta också. Ska göra goda, nyttiga och matiga varma mackor nu innan jag går ut och går lös med grep och spade här ute. Bulleribång i min mage nu.

Ha en fin vårkväll! Puss o kram/fru Jonsson

Glad Påsk!

2011-04-24T14:19:00.000-07:00

Än är det inte för sent, det är ju bara påskdagen än;)

För en vecka sedan var det snö och nu är det högsommarvärme! Träden skiftar redan i grönt och det lyser av blommor överallt. Jag har varken tid eller lust att sitta framför datorn, därav den sena påskhälsningen.

Cyklade till Gideå idag för att kanske, kanske få bevittna en fölning, men när jag cyklade hemåt var det fortfarande bara två föl i hagen.

Två väldigt pömsiga föl..

Igår var det krocketpremiär. Har aldrig spelat på påsk förut. Vi spelar riktig cross-krocket, vilket innebär lång bana på utmanande underlag och smått omöjliga placeringar av portarna. Omöjliga tills man klarar dem, då blir man stolt! Hela gräsmattan klassas som utmanade underlag med sina otaliga tuvor och sorkgångar, men skoj var det.

Nä, jag sitter hellre ute med en kall öl i näven och tittar på storspovar som häckar än att jag häckar här. Ha det fint i vårsolen!

Eldröda Tatjaanas dotter

2011-04-22T16:14:00.000-07:00

Tidigt i morse nedkom eldröda Tatjaana med en dotter

Jag tog förstås cykeln i det fina vädret för att beundra den lilla nya. Vilken skillnad det är på fölens personligheter! Tamaras lille pojk har ju vuxit till sig på några dagar:

Låg i höet och tuggade förstrött på några strån, för det är så hästar gör. Tassar runt med damerna i hagen och ibland gör han några räser-rundor för att släppa ut energi. Tatjaanas lilla fröken är verkligen framåt! Endast sex timmar gammal försökte hon sig på att stegra på en liten runda kring sin mor ute i hagen och trillade förstås över. Ilsket piskade hon den lilla svansen och rullade över på rygg för att ta sig upp. När detta inte funkade vecklade hon de fyra benen fram och tillbaka och kom sig så upp. För att stegra igen och slå en liten bakut, och denna gången höll hon sig på benen. Vilket humör och vilken framåtanda!

Kavat spatserade bägge fölen med sina mammor och de andra stona ut i hagen. Tamara för att äta lite hö och hingstfölet äter ur sin ände:

Ledarstoet Tuscha är ständigt nära den nyblivna mamman och hennes dotter

Jag vill önska alla en underbar långfredag (nuförtiden kan man göra det, långfredagen är inte längre årets längsta dag som den var när jag var liten). Ha det bra i det ljuvliga vårvädret!

Påskpussar från fru Jonsson

Skärtorsdag på hästfarmen

2011-04-21T16:03:00.000-07:00

Idag har vi påbörjat den preliminära mockningen av vinterhagen. Preliminär för att damerna fortfarande går där och ska så göra tills beteshagen är klar. Men för att det ska växa någonting där så avlägsnade vi vinterns foderrester och bajjhögar från centrala delen av hagen så att den sista snön under kan smälta.

Varmt och härligt väder hade vi och tranorna trumpetade sina vårserenader för oss medan hästarna nogsamt undersökte våra förehavanden och ivrigt mumsade i sig det ljusgröna, späda som vi räfsade fram. Det är tungt att mocka för hand, men vi tänkte samtidigt på att vi är himla miljövänliga i vårt slit, samt hur otroligt mycket en traktor skulle förstört den mjuka marken under snön. Plötsligt slog lunchhungern sina slitande klor i oss och jag gick för att köra igång ett äggkok och förbereda medan maken körde de sista kärrorna innan rast. Jag bar upp gårdens lilla trädgårdsmöbel upp på vår utsiktssten och såg till min glädje att blåsipporna slagit ut.

Lunchen som dukades upp på stenen bestod av två rejält matiga tunnbrödsklämmor med keso, limemarinerad avokado, kräftrumpor, tunt skivad färsk lök och kokta, skivade ägg. Till det varsin sval folköl.

Tvåkommaåttor;)

En rödhake kom och tittade till oss, men jag hann inte fota den. En trött humledrottning hann jag faktiskt med att fånga på bild Hon vilade bara en stund innan hon fortsatte på sin färd.

Dessa små blomster har jag ingen aning om vad de kallas, men de är så vårligt söta i sin enkelhet och allt som kikar fram ur det grå och smutsiga gör mig glad. Det finns ingen årstid jag har svårare för än våren med allt det gråa, dammiga, leriga och skitiga. Trasiga stängsel, obarmhärtig sol genom smutsiga fönsterrutor, framtinat skräp, skvakatrastens (björktrast på Svenska) skrän, spindlar.. ja det är mycket som tillsammans kan få mig på fall, men det nya och hoppfulla som spirar fram ur det smutsiga och döda skänker mig hopp och glädje.

Ja vi har fortsatt mocka, men lämnat en hel del så att allt inte töar på en gång. Det är risk att det blir för vattensjukt då så vi fortsätter i morgon. Jag ska gräva runt i mina nyanlagda, blivande rabatter och odlingsytor och även vattna ordentligt. Mat ska det också bli idag, en god och närande kyckling- och fänkålsgryta med fullkornspasta till (det kan behövas efter allt slit). Inspirerad av Bondjäntans blogg ville jag även ha med nässlor i grytan men (och det här är första och enda gången jag kommer med detta yttrande) det växer för lite nässlor här! Det är bara några få som kikat fram än och de räcker inte långt. Men jag hinner ju prova senare.

Jag har plockat fram den rosa dammsugaren för färd till Blåkulla (man är väl en modern häxa), men det vette tusan om jag har tid att åka i år. Och inte hittar jag katten heller, Idun har så fullt upp att jaga så hon kikar bara in sent på kvällen för att få vräka sig i husfolkets säng och mysa hela natten.

Ni får ha en trevlig Skärtorsdag på er (alla tre trogna läsare*s*)

PåskPuss och kram på er/fru Jonsson

Hemmahagens bra- och dåliga sida

2011-04-20T16:16:00.000-07:00

Hinica kan vara riktigt mysig ibland

Det blir inte mycket tid och ork över till datorn mitt i vårbruket och rensandet av hagar för att det ska kunna växa där igen. Jag vill helst inte publicera bilder från vinterhagen där damerna går, för om man visar bajspluttar i en hästhage tror folk att man är djurplågare och ”låter djuren gå med skit upp till knäna”. Folk är alltså sådana som inte riktigt vet var lösdrift är samt att en häst bajsar 14 ggr/dygn, men jag kan meddela att vinterhagen är torr. Att den är torr beror nog på att det är sand under och i ärlighetens namn är hagen dubbelt så stor än man tror då de har mycket skog plus en äng till att gå på och där har de inte på långa vägar gödslat så frekvent. Dock var fototillfället för mycket att stå emot då min man myste med en pömsig Hinica på eftermiddagen och det framgår i alla fall att det ser torrt ut. Det var det jag ville förmedla.

I hemmahagen ser det rätt så OK ut, inte så mycket hästgödsel kvar att mocka bort. Sedan ska bara stängslet rätas upp och visst skrot som uppenbarat sig ska hägnas in så att nyfikna föl i höst inte oturligt gör illa sig. Vad är det med gamla gårdar och att stort skrot är utspritt här och där? Jag hade velat hägna in lite skog i hemmahagen, men överallt ligger det skrot; Gamla harvar, delar från slåttermaskiner, rostiga plåtbaljor, verktyg, stora stålfjädrar etc i evighet. Hur tänkte man när man lade ut det här och där i skogen? Hemmahagens åkerdel med stora talldungen har varit ganska förskonad och några ston gör inte mycket väsen av sig, men nu ska det gå en hingst, fyra ston och två föl där i höst är det tänkt så då får man fölsäkra nu när allt uppenbarat sig från sly, nässlor och snö. Nå, jag tog en bild från det fina hörnet i hemmahagen:

Så ser det mesta av lägdan ut, ren, torr och snygg, alla stolpar står kvar. Men en bit bort..

Japp, såhär ser det tråkiga hörnet av hagen ut. Det finns inte mycket mer att säga. Jag undrar när det kommer torka upp ordentligt här?

Äggmånen hyllas av blotande katt

2011-04-18T18:04:00.000-07:00

Jag fuskade och tog en suddig bild av månen redan igår kväll. Det är egentligen i kväll den är full, men vi har ju ljust så himla länge nu. Jag kan ju hinna somna*s*

Det kanske inte är så jättenormalt att upplåta ett glädjetjut när man sätter ned tassarna på det morgonkalla golvet i sovrummet och upptäcker att där ligger en död mus, men jag ska försöka förklara.

I vintras vaknade jag med ett ryck vid ett flertal gånger av att det rasslade till i sovrumsväggen eller, ännu värre, över sovrumsgolvet. Önskvärt hade varit att någon av våra storpudlar hade kommit till undsättning, men oftast när jag satte mig upp i sängen så låg ena hunden utfläkt på rygg bredvid mig, snarkandes, medan den andre låg i sin alldeles egna Ektorp-fåtölj (med klädsel; Blekinge. Behöver jag ens börja förklara hur den ser ut i ägo av pudel med grävlingskomplex?), upp- och nedvänd och okontaktbar. Därför kom unga kattfröken Idun till oss, i egenskap av jägare.

I natt var det jag som sov som en stock medan Idun blotade till fullmånens ära och lade sin offergåva nedanför det heliga altaret, det vill säga herrskapets säng, företrädelsevis husfruns sida. Jag är tacksam att Idun inte stolt visade sitt byte på närmare håll. Men jag blev ärligt glatt överraskad (och lite äcklad) över ”morgongåvan”, men nu ränner det en skogsmus mindre i huset.

I övrigt har dagen bestått i en massa hästskit- och matjordsskyfflande och därtill brände vi iväg ned till Skule för att se till Gastroler och Tova och se över staketet. Dagen är inte över än och skiten som inte hann skottas innan vi åkte finns kvar. Vi tänkte också hinna stega sommarhagen för att se hur många pallar stolp som ska beställas.

No rest for the wicked..

Orkanbyar och en udda balklänning

2011-04-17T14:53:00.000-07:00

Den vita knoppen var vad jag trodde; En vit liten Krokus=)

Så ohyggligt praktiskt det är med egna gödselmaskiner när man anlägger rabatt! Jag har nu bestämt att solrosorna ska få bo mot husets södervägg. Där försvann snön fort och nu växte det frodigt gräs mot husgrunden. Frodigt gräs som jag medelst grep och spade avlägsnade med rötterna i stora klumpar. Sedan vände jag ned två skottkärror hästskit, vände, vände och vände innan jag vattnade. Jag ska vattna och vända dagligen nu ett tag och avlägsna mer rötter. Sedan tänker jag vända ned såjord och blodmjöl innan jag sätter ut mina sköra små solrosbäbisar som just nu spirar i sitt lilla drivhus.

Vid stenen spirar någonting rött. Som allt annat som gror så blir det en överraskning att se vad det blir för något.

Jag har inte alls hunnit allt jag tänkt idag, men nu är det ju faktiskt vilodag, så jag tänker inte ta ihjäl mig. Ändå hann jag sätta upp tråden runt ridplan (som ser ut som ett nybriserat minfält med alla sjukt stora tjälskott), skotta fram det som ska bli mitt odlings-land, samt anlägga grunden till nyss nämnda rabatt. Egentligen hade jag tänkt träna Bizra, eftersom ridplan med lite försiktighet går att nyttja, men vinden har en jävla fart här utanför idag, så jag skjuter upp träningen till en annan dag. Inte juste mot henne att parkera och ensamträna med vad som känns som orkanstyrka i byarna.

Vi försökte få ut lite hö i hagen, men det var nästan omöjligt. En halv kärra lyckades vi packa och fick nog ut det mesta i hagen och jag jobbade sedan febrilt med att få ned allt löshö som rasade från balen i säckar innan det blåste iväg mot Husum och vidare till Finland. HerreFru Gudrun vad det blåste! Jag gick till slut och hämtade ett gammalt balnät som vi knöt som en liten coctailklänning runt balen så att inte allt skulle blåsa av!

Alla lösningar är bra utom de dåliga!

Nu ska jag förbereda middagen och söndagsslappa lite. Grabbarna har varit duktig och påbörjat mockningen av hemmahagen. Det är någonting tillfredsställande att göra sådant för hand och se hur fint det blir, men det är förstås ohållbart i längden. Vi måste ha maskiner som underlättar för oss. Nästa vinter har vi ju nästan dubblat besättningen här, så vi måste göra det lättare för oss.

Undrar om man kan lära hästarna att skita ut pengar också..?

Storspoven har anlänt

2011-04-17T09:07:00.000-07:00

Bilden är målad av duktige Hans Larsson

Nu har vårens mesta sångare anlänt; Storspoven. Såhär låter det när de sjunger in våren.

Idag fortsätter ”våranna”, vilket är Västerbottniska för vårbruk, så här kan jag ju inte sitta och skrota.

Hej hopp, ut i vårsolen!

Bygden behöver Butiken!

2011-04-16T16:10:00.000-07:00

Så stod det på Westmans ICA-butik i Agnäs där jag är uppvuxen. På plastkassar och skyltar i och utanför affären, klart och tydligt; ”Bygden behöver Butiken”. Westmans finns kvar i den lilla byn i Sveriges minsta kommun och vad jag har förstått så är den föredömlig, särskilt vad gäller service då de nogsamt har sina äldsta kunders personliga önskningar i åtanke när de plockar ihop frukt och skär upp smörgåspålägg till matkassarna som ska köras ut.

Det är många år sedan jag flyttade från Agnäs, men jag bor ju numer i en bygd som i mycket liknar den jag växte upp i. Att bygden behöver butiken var i helgen uppenbart när Gideå äntligen fick en livsmedelsbutik igen. Engagemanget har varit stort och med många lokala och personliga sponsorer har öppnandet av en rätt så fristående lanthandel blivit verklighet, där ICA lämnade ett stort hål mitt i byn för flera månader sedan. Ett hål som varit större och djupare än många kunnat ana.

Att en liten by med många äldre, men även många yngre, både ny- och tillbakaflyttande, innevånare behöver en naturlig samlingspunkt var rätt så uppenbart när jag överhörde flera glada bybor idag. Jag hjälpte till lite när Gideå BasjkirHästar bjöd på gratis ridning idag på den officiella invigningen av butiken, och även om man tydligen gått man ur huse redan under smyginvigningen på fredagen så var det stor uppslutning även idag. Det jag hörde var bybor som knappt sett varandra sedan den tidigare butiken upphörde. ”Men, jag trodde du hade flyttat”, var någonting jag hörde mer än en gång idag.

En lanthandel är så mycket mer än en livsmedelsbutik, den är även post, systembolag, apotek, spel- och paketombud etc. och inte minst; En jätteviktig samlingspunkt för skvaller och samhällsinformation. Idag var första gången till exempel som jag hörde att man kunnat få samhällsinfo på Gideågården/skolan under vintern. Inte har väl jag något ärende dit heller? Ja, om jag inte vill se direktsänd opera och digitala filmer i 3D förstås. Jag är inte så mycket för den typen av underhållning, sådan på skärm alltså, så det hade jag inte haft en aning om.

Det var faktiskt fullt upp kring Basjkirerna Tjagatai och Tai (ja, de är helsyskon, därav mycket liknande namn), men jag fick en stund att gå in och handla. Affären är fräsch, personalen jätteglad och det finns en vräkig soffa direkt när man kommer in som förhoppningsvis inte blir en ungdomsgård utan en samlingsplats i samlingsplatsen. Ett önskemål är att ”ljugarbänken” kompletteras med sittvänligt möblemang för äldre personer så att de inte behöver oroa sig för hur man ska ta sig upp när kaffet är slut i koppen. Ärligt måste jag säga att det var förvånansvärt bra priser för en liten fristående lanthandel också. Bättre än närliggande kedje-lanthandlar. Bra jobbat, självägda föreningen som förhandlat!

Glatt kunde jag också konstatera att det var väldigt många killar som vågade sig upp på hästryggen idag. Få var de som hävdade att hästar är ondskefulla monster från helvetets avgrund som bits fram och sparkas bak, utan killarna satte karskt på sig en hjälm och köade förväntansfullt för att få sitta upp och ledas upp på Bolagsbacken och tillbaka. Tuffa grabbar tycker jag.

Tjagatai går på handikappridning och han ändrar verkligen karaktär när han får en person på ryggen som behöver extra stöd. Han kan gå från kaxig och fräck tonåring som ifrågasätter allt och lite till, till en omtänksam storebrorsa som bär sin vikt som om den vore blåst i sköraste glas.

Ja, det var en bra dag, både för bygden, butiken, hästarna och alla lokala intressenter. Denna affär har möjligheter, helt klart. Att inte vara styrd av en kedja (än) innebär möjligheter för ett lokalt präglat utbud, någonting som verkligen ligger i tiden då de flesta är medvetna om att vi måste försöka minska våra avtryck på jorden. Om många vill handla närproducerat kommer ju även folk från stan att vilja ha ärende till Gideå. Vi ska inte vara så jäkla rädda för att påverka. Saknar du någonting i butiken? Fråga om det går att ta hem! Här finns chansen att skapa en unik och sannerligen skitbra affär och min förhoppning är att fler vågar gå samma väg.

Ja, det blev bara hästbilder.. jag fotade aldrig den skitbra butiken. Det var för mycket folk i vägen;)

Vi var och hälsade på snyggingen idag..

2011-04-15T18:10:00.000-07:00

Med trumpetande fanfarer..

2011-04-14T14:16:00.000-07:00

..hälsar nu tranorna våren (och andra små nykomlingar) välkommen även här.

Med nykomling menas Tamaras hingstföl som föddes i morse i Norrgissjö, hos Carina Hedmans Gideå BasjkirHästar. Stora grattiskramar till Carina och Tamara, och även till min Bizra som fått ännu en lillebror.

Vi säger också "Hej" till de första tussilagona som lyser upp de gråa slänterna i Västergissjö

Glad vår på er!

Amatörodlarens små glädjeämnen samt en ung, skicklig jägare

2011-04-13T15:25:00.000-07:00

När min man fyllde år fick han blommor av mig. Stora, röda solrosor. Eller, OK då, en påse innehållande nio frön som med tur och omvårdnad hinner blomma ut i röda, präktiga solar innan nattfrosten tar dem. Jag har försått dem och nu är de faktiskt redan på gång!

Med kameran gick jag runt på gården idag medan jag hjälpte våren på traven (skottade ut snö). Här och där spirar det upp spännande saker som jag inte har en aning om vad det är, och med den grå/brun/ruttna bakgrunden marken erbjuder blir det inte så fina kort. Fjärilarna hade också så bråttom idag att de inte fastnade på bild. Men så när jag står uppe på vår fina sten ser jag Idun nedanför mig, och hon har spanat in någonting.

Jag smög mig ned från stenen för att få bättre uppsikt och hon rörde inte en min. Hästarna hoppade till för någonting utanför hagen men Idun behöll sin pose.

Hon har spanat in en skogsmus som vill in i skyddet under trappen jag byggde upp på stenen i fjol och hon har hur mycket tid i världen att vänta ut den.

Jag behövde inte vänta länge innan det small till och jag hann inte riktigt med, det blev bara en bild och den blev ju inte så bra..

Och inte ville hon posera med sitt byte, hon sprang in till sig med den, vilket är ladugårdsbyggnaden, företrädesvis ladugårdsvinden. Jag är tacksam att hon ännu inte kommer in för att stoltsera med sina byten.

Bra jobbat Idun! Bra mycket sötare än fällor ljuvare än gift är hon ju också. Matte är stolt=)

"Den stackars Anna"

2011-04-12T09:14:00.000-07:00

Eller; ”Hur en ljuv vårlig visa egentligen är en tragedi”

Nu är det plusgrader även på nätterna, så när jag går morgonpromenaden så är det så otroligt vårlikt med smältvatten som porlar, studsar och kluckar glättigt längst vägens diken och i bäckarna som banar sig ned från bergen. Uppe på mon blandas trastar, starars och finkars glada drillar med skogsduvornas sällsamma morgonhälsning och orrarnas kärleksfulla kuttrande från en närbelägen myr och i går morse letade sig en liten melodislinga in i mitt huvud, den jag mest förknippar med våren faktiskt. Så jag gick och nynnade för Ludde melodin till ”Vårvindar friska”, eller hellre en utveckling av melodislingan jag lärt mig någon gång under tidig skolålder, när jag började fundera på texten.

När man hör melodin brukar det vara på Valborgsfirandet och då är man väl så våryrig så man inte tänker riktigt att ”klaga mitt hjärta, klaga, O, hör” eller ”Sorgerna delar vakan kring berg och dal”. Särskilt inte som det kläms i med ett rungande ”Vintern raaaaaaaaaaaaaaaasat ut bland våra fjällar” direkt efter att sista tonen ebbat ut, och så länge jag kan minnas har Valborg infallit fem dagar innan min födelsedag, så det har alltid varit förväntansfullt med våreldar, sång och femöressmällare;)

Jag hämtade hem hela texten under frukostkaffet och såg att denna vackra vårvisa faktiskt är en tragisk berättelse om en stackars kvinna som går ensam i fjällens skugga i saknad av sin fästman som gick ut i krig för att aldrig återvända. Kanske låter det som en dramatisk och lite bitter text, men man får ha i åtanke att Julia, som skrev texten levde i en tid där man nog tackade sin lyckliga stjärna om man fann en stilig och präktig karl där det var glest mellan gårdarna, och inte behövde nöja sin med hans inte så fullt stiliga och präktiga bror..

Nåja, lite sorglig, men ändå vacker och vårdoftande prosa såhär på morgonstunden (bild lånad från www.topfishing.se

Den stackars Anna eller Molltoner från Norrland (känd som Vårvindar friska)

text: Euphrosyne - Julia Kristina Nyberg (1785-1854)

Vårvindar friska

Leka och viska,

Lunderna kring, likt älskande par,

Strömmarna ila,

Finna ej vila

Förr'n ner i djupet störtvågen far.

Klaga, mitt hjärta, klaga! - O, hör,

Vallhornets klang bland klipporna dör!

Strömkarlen spelar,

Sorgerna delar

Vakan kring berg och dal.

Hjärtat vill brista -

Ack! när den sista

Gången jag hörde kärlekens röst:

Avskedets plåga,

Ögonens låga,

Mun emot mun vid klappande bröst.

Fjälldalen stod i blomstrande skrud,

Trasten slog drill på drill för sin brud;

Strömkarlen spelte,

Sorgerna delte,

Suckande, berg och dal.

Natten så fager,

Ljus som en dager,

Göt över skog och bölja sin glans.

Älvornas vingar

Glänsande ringar

Slöto kring ängens tuva i dans.

Suckande hjärtan, suckande lund,

Smekande ord och saligt förbund!

Strömkarlen spelte,

Sorgerna delte

Vakan kring berg och dal.

Ack, att vid polen

Midsommarsolen

Tusende år bortsovit så sällt!

Hastigt vem kallar?

Krigsbudet skallar

Fjärran ifrån: "Till vapen!" så gällt.

Nu var ej tid hos flickan att bo,

Löftet han gav om kärlek och tro;

Strömkarlen spelte,

Sorgerna delte,

Suckande, berg och dal.

Hurtigt på slätten,

Med bajonetten,

Snabb som en ren, han ilade ned;

Där, ibland fanor,

Flygande svanor,

Klingande spel, i blixtrande led,

Rak som en tall, han höjde sig opp,

Såg jag hans bild vid tårarnas lopp.

Strömkarlen spelte,

Sorgerna delte,

Suckande, berg och dal.

Snart han marchera' -

Kom aldrig mera

Åter till hemmets brudliga tjäll.

När av min Modig

Vålnaden blodig

Svävar på västerns rodnande fjäll,

Klaga, mitt hjärta, klaga! - O, hör!

Vallhornets klang bland klipporna dör:

Strömkarlen spelar,

Sorgerna delar

Vakan kring berg och dal.

Hem till det gamla gänget

2011-04-10T17:15:00.000-07:00

De som passerar vinterhagen här kommer snart märka att det bara går tre ston där och jag tycker att jag bör förklara, eftersom det är Kalinka, som skulle föla först som åkt.

Det är såhär att när vi gjorde ”Kalinka-affären”, jag och Carina, så skrev vi kontrakten nogsamt och med hästens bästa i åtanke. Det var konstaterat artros i framknäna, men med veterinärens välsignelse skulle hon ha flera fina år som avelssto kvar. Vi har märkt att hennes knän sett sämre ut nu under vintern. Hon rör sig inte sämre, men knäna ser inte så fina ut, så vi har nu beslutat att detta föl blir Kalinkas sista, hon får sedan gå i pension. I och med att vi även väntar hem en hingst som ska integreras i en flock med auktoritärt ledarsto och en annan hingsts små avkommor kan det bli väl mycket för Kalinka om hon måste hävda sig, plus det faktum att hon inte ska betäckas.

I Gideå finns bättre förutsättningar med sjukstall och fler hagar om hon skulle bli ännu sämre i sina knän. Med söta, älskade Kalinkas bästa i åtanke har vi idag låtit köpet gå tillbaka. Hon får föda sitt sista föl i Norrgissjö, hos Carina och sedan njuta av några fina år som glad pensionär om ingenting tråkigt händer.

Tack Kalinka för att du lyst upp tillvaron här i Västergissjö med din gyllene varelse. Vilken tur att du bor så nära att jag kan fara och krama dig när som helst!

Innan vi vinkade av Kalinka så fraktade vi ned två stycken rundbalar till Gastroler och hans sällskapsdam i Skule. Vi har inte riktigt kommit överens med stoets namn. Ibland ligger det bara fel i munnen liksom och man tycker inte det stämmer med utstrålningen. Vi har kallat Dictorsha för ”sällskapsdamen” och eftersom google is your friend så använde jag språkverktyget och upptäckte att en synonym till följeslagare är Tovareshch (uttal Tavaresch), så nu går Dictorsha under det mycket mer klädsamma smeknamnet Tova.

När vi kom hem så slängde vi i oss en sen lunch innan vi sade på återseende till Kalinka och sedan fixade vi så att det nu är ordentligt med ström i vinterhagens stängsel. Hinica är ny ledare, varken logisk eller självklar, och hon har nu mycket att fundera på. Min dag har gått i en rasande fart och nu känner jag mig lite utpumpad. Det kan ha lite med saken att göra att jag var på väldigt trevlig grillmiddag hos Carina igår, men inte så mycket. Den middagen var mest energigivande. Det måste varit cykelturen dit;)

Söt-hingsten

När snålheten bedrar visheten

2011-04-07T14:48:00.000-07:00

Det förutspåddes riktigt skitväder idag så jag såg fram emot att sitta vid datorn och jobba, göra ny ansökning vad gäller momspliktiga grejer i företaget, rensa bilder, skriva en artikel till Basjkirföreningens tidning, skriva en artikel till lokaltidningens Nära-bilaga nästa vecka, mejla SH ang. nya sto- och hingstbestämmelser samt att kolla om det är John Malkovich som spelar i TV:serien the Event (det är det inte). Men högre makter slängde grus i maskineriet. Eller vatten kanske man ska säga.

Att det kommer in vatten i källaren vid mycket nederbörd samt vid kraftig snösmältning är ingen hemlighet och ”hyresvärden” har talat om att omdränera till sommaren. Senaste dagarnas varma väder har gjort att vatten pressats in i källaren. På nätterna har det dock runnit undan, men i morse när jag kom ned i källaren för att fylla hästarnas vattendunk såg det ut såhär:

Holy Diver, suckade jag för mig själv, det är bara för mig att köra in på Classe i sjön och köpa en pump. Sagt och gjort, jag sparkade igång bilen (som verkar vara på sin ålders höst, typ sent i november) och körde de dryga 4.5 milen in till stan på den gropiga leråker som kallas Landsjövägen.

Väl på stan gick jag in på banken och tog ut de sista pengarna på kontot och gick sedan för att finna en pump. Vilket jag med lite hjälp gjorde. Nu hör det till saken att vi gjorde klart affären med den lille hingsten och hans sällskapsdam igår, så plånboken är allt annat än fet just nu. Där stod jag och läste på förpackningen att pumpen kräver en slang med ø25 mm och 32 mm. Där började den icke så matematiska men ack så snåla delen av hjärnan att arbeta. 25mm slang, det finns ju hemma! tänkte jag och nöjde mig med att köpa slangklämmor. Om jag bemödat mig att ens titta på hur slangklämmorna i rätt diameter såg ut så skulle jag fattat att jag var ute och cyklade, men inte då.

Slangklämmor kan man aldrig få för mycket av. Det måste vara så, för man köper en två-pack, helst i två storlekar också eftersom man är osäker, då har man fyra slangklämmor. Man använder en och de andra tre hamnar i min verktygslåda av någon anledning och nästa gång man behöver slangklämmor köper man fyra nya. Man får helt enkelt aldrig för många!

351 riksdaler fattigare lämnade jag Classes affär och gick mig att köpa mer nässelpulver till hästarna och körde sedan till Coop (utan att passera systembolaget). Här måste jag passa på att prisa gudarna för återbäringen. Ja, Konsumåterbäringen alltså som trillar in på medlemskortet i reda pengar! Då drar jag med glädje mitt kort och skiter i att storebror ser mig. Jag betalade med mina poäng och lade till lika mycket i kontanter (passade på att bunkra upp med konserver och skitbillig mat) och körde sedan hem. Den längre, asfalterade vägen. I bilen förbannade jag mig själv att jag glömde köpa ett födelsedagskort till syrran och frukostflingor till pojken. Nåja, jag är inte mer än människa. En Commodore 64:a hade skrattat på sig över vår ynkliga minneskapacitet.

Väl hemma gick jag ned i källaren, letade fram slangarna (en smal, en tjock), sjöng en pump-stump medan jag packade upp nyförvärvet:

”Det byggdes ett skepp uti noooorden, Albertiina, så var det skeppets namn; Pumpa lääääää..” nääääeeej! Hur dum i kålan får man bli? 25 mm, det är inte långt ifrån en tum, det vet jag ju. Under min tid på tapetserarverkstan och som egenföretagande grovsömmerska var tumstocken ett av mina viktigaste verktyg och alla ritningar var i millimeter och ändå gick det helt förbi mig att ø25mm eller 32mm inte är som en sketen liten trädgårdsslang. Jeezz.. Jag tittade på slangklämmorna och skrattade över min dumhet, de är ju jättestora i jämförelse och vilar numer i min verktygslåda med alla andra oanvända slangklämmor.

Regnet öser ner, snön smälter och i källaren stiger ännu vattnet. Inte så väl bortslösad tid. Jag ska cykla till Björna i morgon och gå in på den mycket trevliga järnaffären (järn i dubbel bemärkelse, de är ombud för bolaget också, haha) och be om en dyr slang med rätt ø.

Nu väntar dataarbetet jag sköt upp. Ha en trevlig eftermiddag alla, och syrran; Det är tanken som räknas=) Jag ringer i morgon.

På cruisercykel längst tjällossande grusväg

2011-04-05T18:53:00.000-07:00

Det har varit en helt fantastisk dag idag; Massor av sol, värme och tydliga tecken på annalkande vår. Mest lycklig blev jag nog av rabarbern, men det finns mer att glädjas åt. Vi åt lunch ute i solen för första gången i år och Idun höll oss sällskap i solgasset. Jag hade bett maken titta över min svarta ögonsten på förmiddagen, kolla däcken och kedjan och så, och efter lunch var det så dags för premiärturen.

Den är faktiskt helt magisk, min oväxlade cruiser. Lättcyklad på de flesta underlag och det gick bra på en smetig grusväg full av tjälskott också. Jag cyklade Svedje runt och lade märke till följande vårtecken; Sälg och al blommar, två nässelfjärilar hade vågat sig ut i vårsolen och jag tror minsann jag hörde och såg koltrast!

Hemma från cykelturen så tvättade jag cruisern ordentligt med vaxschampo och varje gång jag gör det så fnissar jag över klisterlapparna med varningar och förmaningar. Amerika är ett speciellt land där man verkligen blir stämd för vad som helst om man inte friskriver sig i förväg.

Sitt inte på cykeln med fotstödet nere!

Att kunna cykla räcker inte för att sitta upp på the Black Beauty och cykla för guds skull inte i mörkret!

Kalinka verkar nära, nära nu. Jag har lagt märke till hur de andra är extra fysiska med henne, kliar och liksom masserar henne överallt och hon ligger ofta, vilket tyvärr gör att hon ser halvläbbig ut i sin ljusgula hårrem, men vad gör väl det? Jag förstår nu det kloka i att de nyttjat sådan liten bit av lägdan i vinter, stora delar av den är vit av orörd och kritvit snö.

Ska vi offra till gudarna att Guld-Gossarna i SAIK vinner i kväll och att Kalinka släpper ifrån sig sin lilla guldklimp i natt? Jag håller alla tummar så de vitnar!

Ha en fin kväll!

Första sådden

2011-04-05T13:36:00.000-07:00

Fattiglappens drivbänk består av en finfin trälåda jag funnit på en kattvind samt ett (av många)fönster från samma vind.

I den finns plats för små drivhus från Weibulls. Här ska det snart spira tålig purjolök och salviabuskar. Mer kommer inom några veckor.

Med denna dubbla växthuseffekt bekymrar jag mig inte så mycket om att det runt omkring ligger rätt så mycket snö kvar. Särskilt som det i all snö spirar nytt liv.

Gissa hur lycklig jag blev när jag fann denna rosa knopp bland de smetiga rabarberbladen från i fjol. Alldeles bredvid ligger ännu snön djup, men den sjunker undan nu i en faslig takt.

Det finns hopp om livet;)

Massor av vårtecken

2011-04-03T14:41:00.000-07:00

Vårtecken #6

Alens hängen har börjat växa till sig. Jag avskyr egentligen al för den förökar sig värre än kaniner och är barnkammare för mygg, men ibland blommar den fast det är snö kvar och det är ganska häftigt. Hängena har som sagt börjat växa till sig, så nu är det vår!

Vårtecken #7

Grillsäsongen startade igår hos Jonssons med en god entrecôte som marinerat sedan i onsdags. Majs och lite andra grönsaker grillades också. Andra tillbehör var bönsallad, kall vitlökssås, ris och en kick-ass rödvinssås. Så nu är det vår!

Vårtecken #8

Jag fick dika på gården i morse. Kvicksilvret har hållit sig konstant på plus sedan igår morse, så nu är det till att försöka hålla gården från att bli en leråker, vilket betyder att det nu är vår!

Vårtecken #9

Bonden tömmer gödselplattan och fraktar stora dynglass förbi här. Var glada att det inte är doft-dator för nu är det vår!

Plusgrader ja. Igår tog jag med mig Izor på en härlig promenad som först går längst skoterleden i kraftigt motlut, sedan bär det av utför innan vi kommer ut på en skogsbilväg som bär oss mot mon och sedan hemåt. 9 km är turen och det gick ju bra igår, med handledsvikter och hund i bälte. Rätt snart kunde jag idag konstatera, när jag skulle bjuda Ludde på samma promenad, att tio plusgrader gör att skoterspåret inte håller! Uppför och uppför och uppför.. det höll inte ens för Ludde bitvis och tillslut svettades jag ymnigt, flåsade hårt och grät blod medan jag försökte avancera med små, små steg i det kraftiga motlutet.

Fy vad jobbigt det var, men jag är tjurig och tänkte att bara jag kom till krönet så skulle spåret hålla då den sidan ligger i skugga och spåret går mer i skogen. Det höll inte där heller, men det var ändå lättare att gå. När vi så kom ut på skogsbilvägen så var den väldigt mosig också och jag gled liksom tillbaka lite för varje steg, men tänkte bara på hur nöjd jag skulle känna mig när jag kom hem.

Väl hemma var jag så slut på, att jag drog mig fram i tänderna sista biten till kallförrådet och sträckte mig med mina sista krafter efter en kall öl och det var nog den godaste ölen detta århundrade. 2.8 bara, men ändå. Så ljuvligt god.

Nu är ölen slut så jag ska dra min darrande lekamen in i duschen, så får vi se vad för stordåd jag orkar åstadkomma under aftonen. En magisk köttfärsgryta kanske jag orkar få till i alla fall;)

Och nej, inga föl, men jag trodde det var dags i morse*suck* Skumpan får ligga kvar på kylning ett tag till.

Tadaaaaaaaaaaaaaa.. Avslöjandet

2011-03-31T18:42:00.000-07:00

Vi välkomnar Gastroler och Dictorsha i Basjkirflocken

Där gick jag händelserna lite i förväg, vi måste vänta tills vi kan släppa ihop alla på bete i slutet av maj, men jag kan numer titulera mig hingsthållare i alla fall.

Hingsthållare

Jajjemän, jag gillar verkligen att tänja på gränserna när jag funderar på någonting. Funderar jag på hästavel så går jag ut hårt med att först köpa tre dräktiga ston plus ett framtidslöfte för att sedan friskt gå vidare och köpa en hingst samt ett sto med ganska unikt blod.

Nej, så har det inte riktigt gått till, det finns en tanke bakom vansinnet. Som någon kanske minns så gjorde jag tidigare ett inlägg (här) om en hingst som var till salu. Ganska så förmånligt lyckades jag förvärva denna hingst samt en ”sällskapsdam”, en rysk import även hon med obesudlade blodslinjer. Hingsten skulle som sagt kastreras och säljas på auktion om ingen köpte honom och ni är välkomna att kalla mig tokig, men jag var bara tvungen att rädda denna pärla. Med min uppfödares hjälp så ordandes ett tillfälligt härbärge till dessa två tills jag kan släppa ihop flocken. Det krävs neutral mark (den enorma beteshagen vi får nyttja) samt att fölen är födda innan vi integrerar flocken. Det måste bara finnas en mening med att detta föll oss i knäet precis nu.

Vi åkte ned till Bräcke (Bjästa, inte Jämtland) och välkomnade de två. Ankomsten blev åtskilliga timmar tidigarelagt, så lite panik blev det med att sy ihop det sista, men där stod vi med darriga knän och försiktiga leenden när dörrarna till lastbilen öppnades och jag för första gången skulle se vad ödet bestämt att jag skulle ha.

Gastroler var så sockersöt så jag höll på att börja gråta när han leddes ur transporten. Det har bara hänt en gång tidigare och den gången var det en själsfrände jag mötte (nordsvensken Tindra). Dictorsha verkade ha all vinterpäls kvar och hade svettats ymnigt, men hon var väldigt försigkommen i den nya hagen och gick före hingsten för att utforska omgivningarna. Lite märkligt kändes det att lämna de två när man helst ville kela med dem hela kvällen, men vi får ta igen det när de kommer hit.

Jag är lite snurrig nu och skriver osammanhängande. Jag får förstås återkomma i ärendet men lägger in några bilder från första mötet.

På en liten utflykt för att se hur mycket snön håller

Jääääääääklar! Där höll det inte!

Söt som socker..

Ha en fin kväll nu, här finns många intryck att smälta. Puss och kram från fru Jonsson, ännu föllös hingsthållare.

Nedräkningen är över!

2011-03-31T08:43:00.000-07:00

Men först lite underhållning i form av ”Vårtecken #5”

Jag pratar ju ofta om vår fantastiska femte årstid som vi kan njuta av här, vårvintern, och om varje årstid hade sin egen fågel skulle årstidsfågeln för vårvintern vara orren.

Bild hämtad från Svenska Ornitologiska Föreningens hemsida

För första gången i år hörde jag orrarna spela på mon i morse och för mig finns det inget ljud som mer illustrerar vårvintern samt förebådar att den årstiden strax går över i vår. Nu spelar det ingen roll att det blir bakslag med kyla och snö, när orrarna spelar är våren definitivt på väg!

Hör orrspel här!

***************

Nedräkningen över, ja.

Nu frågar sig mina två trogna följare; ”Vilken nedräkning?” Jo hörrni, denna hemlis har varit så till den milda grad hemlig att till och med nedräkningen varit hemlig! Men vi har räknat ned från ungefär 60 och i kväll är väntan över. Men ni får ge er till tåls. Jag tar med kameran och bilder samt stort avslöjande kommer i morgon eller på lördag.

Ha det bra så länge;)

En Svensk Tiger

2011-03-28T11:46:00.000-07:00

Inte en tiger kanske, men väl en liten bondkatt ute på sitt första äventyr i Västergissjö

Idun tycker hundarna är jättefula. Särskilt Ludde, han är fulast i hela världen säger hon och dessutom viftar han på svansen jämt och viftar man på svansen, då är man arg! Ludde är mest rädd för Idun, men nu börjar de vara otåliga bägge två. Ludde vill att de ska hälsa ordentligt och Idun är trött på att bara ligga på skänken när hundarna är lösa.

På västfronten intet nytt, så är det här. Låsta i sina skyttevärn försöker de vänta ut varandra. Idun vågar sig ned emellanåt, men då är Ludde för ivrig. Hon blir skitarg, han backar, hon drar sig tillbaka till skänken.

När hundarna inte är lösa på nedervåningen är Idun ett riktigt busfrö! Idag tog jag ut henne så hon skulle få utlopp för all energi och bekanta sig med gården. Det tyckte hon om och var inte så jätteförtjust i att gå in igen. Men jag ska ta med henne ut sedan igen när jag ska jobba med höet.

Man vet ju när den första snön faller och man vet på ett ungefär när den väntas, men när fan faller den sista snön egentligen? Igår satte det igång att vräka ned snö så jag fick faktiskt skotta på morgonen. Fortsatte med det under förmiddagen med Idun som skeptisk åskådare. Men det är väldigt ljust och vackert nu och hela världen ser ren ut. Fåglarna sjunger för glatta livet, solen lyser och snön den smälter.

Härlig vårvinter alltså!

PS inget föl än.

Nonchalant av WWF!

2011-03-27T10:02:00.000-07:00

Världsnaturfonden, WWF, vill att vi släcker ned en timme för Moder jord men struntar i att upplysa mer om saken. Att luta sig tillbaka på gamla meriter och tro att Earth Hour nu efter några år är ett självrullande evenemang som alla har klart för sig vad det handlar om är inte kaxigt och självsäkert; Det är jävligt nonchalant!

Här följer några av de vanligaste missuppfattningarna och ursäkterna för att ”slippa” släcka ned:

”Det kommer gå dubbelt så mycket ström när alla sätter på allt igen samtidigt klockan 21:30.” Det man här menar egentligen är: ”Är du galen! Sitta i tyst och kompakt mörker en hel timme med familjen! Jag kommer inte finnas kvar på en enda vän-lista när jag går in på Facebook igen.”

”Här hemma har vi bara lågenergilampor så vi behöver inte släcka, vi har redan dragit vårt strå till stacken.”

”Inte tänker då jag låta mat för tiotusenatals kronor förstöras!” Det här är värt att komma ihåg till sensommarens kräftskiva: Att ett kilo kinesiska jumbokräftor skulle behöva tina i tre dagar är en myt! Det går på mindre än en timme.

”Ja vill man att huset ska frysa sönder så..” Ja, den ursäkten är så snurrig så jag kommer inte ens på något att kommentera den med.

”Inte spelar väl det någon roll om jag släcker. Alla fabriker kör ju på som vanligt.”

Den information WWF har gått ut med inför EH har väldigt många svenskar tolkat som följande: Vi stänger av all ström för att se hur mycket el vi spar under en timme. Det råder alltså stora missuppfattningar om vad som ska göras, när det ska göras (jag trodde det var 20:00), samt vad syftet är.

Låt mig bena ut begreppen lite. Earth Hour är en visuell manifestation. Man kan säga att det är som ett fackeltåg fast tvärt om. När jag, mina grannar och kommunen släcker ned samtidigt som Globen och Kolosseum då blir det väldigt effektfullt. Det är lampor det handlar om, ingenting annat, bara lamporna. Då sänder man en signal att här bor det minsann någon som bryr sig om vår blåa planet!

Att låta svenskarna tro att de ska avstå sociala medier och Körslaget och istället tvingas umgås med sin familj i totalt mörker är elakt av er, WWF. Mycket elakt och dumt! Snälla Världsnaturfonden, koncentrera er inte bara på släckningen till kommande års Earth Hour, lägg fokus på upplysning också.

Ja här var det som sagt släckt i närmare två timmar och det ska erkännas att jag kände mig som en skurk när jag tände den lilla lampan i hallen vid tiotiden. Jag hade massor av stearinljus tända hela kvällen (ungefär som vanligt alltså) och såg Downtown Abbey, men först kollade jag runt lite på nätet. Earth Hour nämndes på en del ställen och många avfärdade det som trams med ovan stående förklaringar. Det var till och med en person som blev upprörd över att jag var på ett chatforum under EH. Sist jag kollade var inte MacBook Pro en lampa.

Om WWF är nöjda med Svenska folkets insats igår under EH då är det någonting allvarligt fel. Ni kunde minst tredubblat nedsläckningarna med bättre information. Nonchalans är aldrig häftigt!

Välkommen Idun

2011-03-25T12:36:00.000-07:00

Alla som trodde att det fötts ett föl räcker upp en hand!

Tji fick ni, det blåser fortfarande isande och friska västvindar så fölisar är inne men Kalinkas juver fylls mer och mer. Nä, nytillskottet är vår blivande råttjägare Idun:

Här är vi trötta på att vakna till musrassel i sovrumsvägen, så därför hämtade jag hem söta lilla Idun i morse. Hon tyckte jag körde som en bandit från Gideå och hem, vilket hon påtalade högt och ljudligt (det är sant, hon tystnade när jag slutade öva inför Finska Rallyt). Hon verkade tycka att Casa Jonsson var ett helt OK ställe med många möjligheter tills hon förstod vad som fanns bakom den stängda taodörren; Två dregglande varulvar! Eller som jag väljer att kalla dem; storpudlar med kattvana.

Nåja, felidaer och canidaer (katt- och hunddjur) får gå skiftgång nu. Idun får gå på upptäcktsfärd och vräka ut sig över ytorna när hundarna är på toa (där de trivs, jag är inget monster heller), och sedan får hon ligga i sin bur medan hundarna traskar runt här. Ludde är intresserad medan Izor minns rivet skinn och hellre bidar tiden under sängen.

Vi får väl se hur det går.

Idun visar klockslag samt inner- och yttertemperatur

Ha en riktigt skön fredag nu och mys som att det vore den sista fredagen på jorden;) Puss och kram från gräsänkan Jonsson och hela menageriet.

Varning för enorma snömassor (och jävligt fult språk)

2011-03-24T11:56:00.000-07:00

Tyvärr så måste jag nu meddela er om att en ny istid med många, många meter snö väntas till Gideå Älvdalsområde. Hur ska jag annars tolka det när Vägverket (eller vilka det nu är och vad de behaga heta just idag) sänder ut en monstruös skrapmaskin för att bredda och göra plats för alla ohyggliga snömängder?

I skrivande stund är jag fly förbannad som en hel jävla bisvärm och hade jag den ormars snedvridna avkomma som styrde ovan nämnda fordon här framför mig så skulle han fan i mig få veta att han levde (ett tag till).

Här förbi är den grusade kostig som kallas väg snöfri. Dessutom ligger största snömängden på nedersidan vägen mot älvdalen, så det föreligger ingen som helst överhängande risk att den snön skulle trilla upp på vägen och orsaka översvämning eller drivis. Varför så i helvete är det då nödvändigt att fylla min körväg som jag använder dagligen för att köra ut hö, som JAG skottat och hållit fin hela vintern, med hundratals kilo med blötjävla snöklumpar?? Och att som lök på laxen även pressa samma blötsnö mot mitt stängsel? Tråden har töjts inåt hagen av snötyngden, ingen ström i trådarna. Vad gör Basjkirer då? Står de på behörigt avstånd och betraktar det nya, beredda på flykt? NÄ!! Basjkirer går fram för att noggrant titta på snöskrapemonstret, undersöka snömassorna och LUTA sig mot de verklösa strömtrådarna.

Tack för extraarbetet!

Ni har hört kvinnliga tennisspelare va? Jag lät som bägge systrarna Williams i kör när jag efter bästa, frustrerade förmåga förflyttade helvetessnön. Hur annars kan man låta då man måste ta i så man får skitsmak i käften för att orka lyfta kompakta klumpar med nederbörd som komprimerats sedan november förra året? I rivande västvind som endast bröts av med en och annan stormby dessutom. Men nu är ordningen efter mycket slit återställd.

Tack även till Kalinka som till slut förstod att mota bort flocken från stängslet så jag fick skotta bort blötsnön och spänna trådarna. Och idag har beordrat fölisar att stanna inne! Inget väder för småknattar idag.

Tack för ordet!

Publicerad!

2011-03-23T18:32:00.000-07:00

Bilden är den jag valde till artikeln. Det är Hinicas syster Ivanna som tar igen sig i maten.

Ja, det är inte första gången i mitt liv jag blir publicerad, jag har ju faktiskt gett ut prosa i mycket begränsad bilaga;) Men jag måste ändå få skryta över att ha fått en artikel (den första jag skrivit) publicerad i Örnsköldsviks Allehandas nätupplaga:

Länk

OK, det är ”Nära-bilagan” där vem som helst får registrera sig och skriva, men ändå. Får se då om den kommer i tryck också. Jag hoppas förstås på det, mer för artikelns innehåll än för min egen skull.

Stormbyar

2011-03-23T09:40:00.000-07:00

Vilket jäkla blåsväder vi har här! Gårdagen bjöd på riktigt friska vindar. Ingenting konstigt med det, solen sken och vinden var varm, det är världens bästa töväder om det blåser samtidigt när det är så varmt. Så när vi åt middag blev det svart ute som att solen plötsligt ramlat av himlen, och sedan kom stormvindarna med blötsnön som en gigantisk blästermaskin! Det höll på en 6-7 minuter och sedan blev det alldeles gult ute när solen åter fann sin plats på himlen och lyste genom snön, som för att jaga bort ovädret och strax efteråt var himlen blå och vindarna varma igen.

Påminde mycket om den åskstorm som överraskade oss i somras när vi var på långpromenad en afton:

Ja, så fortsatte det under kvällen och natten. När jag klev upp vid sextiden drog ännu en komprimerad snöstorm in. Nu ska jag ut och rädda det hö som finns kvar och ge hästarna mat och renfor på vinterängen om det inte blåser för mycket. Även om det är lä på ängen verkar inte hästarna vilja gå genom skogen när det blåser hårt. Och inte klandrar jag lilla fölis idag heller. Jag har full förståelse för att den lille håller sig inne i detta ruskväder. Men juvren börjar fyllas, alltid nå’t;)

Ur golvbrunnen i källaren trycktes det upp vatten igår, så det blev lite panik att såga timmer och hugga ved kan jag lova! Nu har det sjunkit undan tack och lov, så jag ska ned och börja röja i eländet. Portarna får nog vara öppna idag så kan vinden få göra nytta och torka upp där.

Ha det fint! Pussåkram/fru Jonsson

Amatörfågelskådaren i farten igen

2011-03-22T17:54:00.000-07:00

På farmen är det bråda dagar nu så jag har inte tid för bloggen. För att svara på frågan på allas läppar; Nej, inget föl än, det är någon vecka bort. Så, då har vi klarat av det;)

Att jag tog mig tid att kika in här var bara för att berätta att det bor världens häftigaste småfågel i skogarna här, kolla bara färgerna!

Tallbit

När jag går på mon på morgonen så brukar en hel flock sitta samlad där man kan svänga av mot brandtornet och fäboden och det är som en liten hög med kvittrande lava som sitter där på vägen och pickar i sig någonting som visst är himla smaskens just där. De är verkligen eldigt röda i sin fjäderskrud och skäms definitivt inte över sin varelse. De är inte skygga heller så man hinner komma väldigt nära innan flocken lyfter från vägen som en flammande röd drake.

Naturen är så jäkla häftig!

Vårdagjämning

2011-03-21T19:54:00.000-07:00

Där borta är våren!

Vårdag jämning, ja, ordet är löftesfyllt och balanserat. Dag och natt är lika långa och nu börjar skymning och gryning åter närma sig varandra. Vi har varit ute på lite äventyr idag och är ganska så nyss hemkomna. Därav har jag inte haft tid att hylla vårdagjämningen som sig bör

Men nog är det vårlikt ute, det måste jag tillstyrka. När vi kom hem så gick jag ned till Svedje för att lägga några brev på lådan och det var sju plusgrader och varm vind klockan sju på kvällen. Löftesrikt, minst sagt.

Nu hoppas vi förstås att ett litet föl vill kika ut och njuta av härliga vårdagar.

Ha en fin kväll, puss och kram!

Kråkmåne

2011-03-20T07:27:00.000-07:00

I tidningarna pratas det om en supermåne, men sedan gammalt kallas mars månads fullmåne Kråkmåne. Jag var för trött och frusen (och alldeles för bekväm) för att gå ut och fota utan ställde kameran i rumsfönstret. Det gick bra det med;)

Jag är som sagt på körkurs i helgen och har inte tid för bloggen. Återkommer när hjärnan klarnat.

Puss!

Ludde och jag samtalar i soffan

2011-03-18T08:29:00.000-07:00

Ludde på en kudde

-Jaha, Ludde, åtta månader har du varit Norrlänning nu, vad tycker du om att bo här?

–Åh, det är bra tycker jag. Jag kan bo vart som helst bara familjen är med, men det bästa är att gå ut på morgonen och slippa äckelpäckellukt från alla bilar. Här luktar det massor och det mesta luktar gott. Vill du kramas?

–Tack, Ludde. Vi kramas lite.

-Men ibland är det lite läskigt va?

–Ja, när vi går uppe på mon. Där finns en massa vilda och läbbiga djur. Och du, det var minsann ingen ekorre som anföll oss igår. Ekorrar är små med fluffiga svansar också hoppar man fram och frågar om de vill leka, och…

-Orrar.

–Va?

–Orrar heter de, inte ekorrar. Orre är en skogsfågel, det var en sådan som flög över oss igår morse. Ludde suckar och ser lite bekymrad ut.

–Du vet att du är en fågelhund, va? fortsätter jag. Ludde drar efter andan och tittar bestört på mig.

–Alltså, jag fattar att någon måste ta fåglar. Någon måste ju vara fågelhund och ta bort dessa hemska orrar, men inte är det jag! Jag kan jaga.. Ludde funderar lite, Fjärilar! Fjärilar jagar jag. Finns det fjärilshundar?

–Ja, det gör det.

–Finns det? Ludde viftar ivrigt på svansen.

–Har de ett namn, heter de nå’t?

–Ja, Ludde, de heter Papillon.

–Då är det en så’n jag är. Jag är en Papiljott! Vill du ha en puss?

-OK, kväv mig med din kärlek..

Är det inte dags snart??

2011-03-17T09:11:00.000-07:00

Brinnande morgonhimmel

Såhär vacker var himlen när jag gick ut i köket i morse. Sämre kan man ju vakna till. Som en storpudel som hoppar upp i sängen mitt i natten och lägger sig över kissblåsan till exempel. När jag gick upp i natt så ställde jag mig förstås och tittade efter hästarna. Vinterhagen badade i månljus och tre ston låg och sov, medan Minna vakade över dem. Fridfullt.

Lilla parveln i Kalinkas mage verkar också fridfull. Den kan ju vara skygg också, men jag tror den är bekväm helt enkelt. Idag är det den dagen Kalinka är beräknad till, men juvret säger att det är ett par veckor kvar!

Bilden tog jag för en timme sedan, nog är hon bra stor nu?

Jag får vara lite tacksam ändå över att fölet inte verkar vilja komma ut i helgen eftersom jag ska på körkurs. Då skulle jag nog få allt för svårt att koncentrera mig.

Idag ska jag rensa lite på ladugårdsvinden och paketera hö på lämpligt sätt. Jag fick en sådan fin höbal igår som är ljusgrön, mjuk och doftar helt underbart. Som timjan ungefär. Tyvärr blåste det som tusan igår när jag öppnade den så jag fick slita för att inte halva balen skulle flyga iväg! Vinden har mojnat och vänt och är det bara lugnt idag så passar jag på att jobba med höet som doftar av sommar.

Ha en fin dag!

Dox; Feathered Cocaine

2011-03-16T08:22:00.000-07:00

”Detta är berättelsen om hur en amerikansk falkenerare snubblade över väldens mest efterspanade terrorist”

Så inleds dokumentären Feathered Cocaine som SVT visade igår kväll. Se den här(länk)!

Trailer till dokumentären

Solen ler och jag med den

2011-03-15T11:44:00.000-07:00

Huvudfoting. Eller mulbening, kanske?

Helt fantastiskt väder idag! Frostnupet värre i morse med -18.5° och en isande nordvind som ilsket bet i mina, av vårvintern solkyssta kinder. Usch, grymma verklighet, nyss var det ju vår. Men solen steg och omfamnar nu hela Västergissjö med sina varma strålar. Hela jag är glad!

Jag vann en brottningsmatch med en tung balkärna som jag gett mig själva f*n på att få ut i hagen. När jag väl fått den på kärran blev jag faktiskt orolig att den gamla mjölkvagnen med sina skeva cykelhjul inte skulle hålla, men nu är höklumpen i hagen och hästarna är så nöjda! För tillfället ligger de i höet efter att ha bökat ur det på snön.

Nu är jag laddad för körkursen i helgen! Hans Sidbäck gästar Gideå BasjkirHästar och jag och Poker Kahn ska slå världen med häpnad är det tänkt. I söndags var det en extralektion som jag for på eftersom maken (som egentligen hade lektion) var bortrest. Poker skulle vänjas vid bett inför kursen –han och flera av de andra går annars på side-pull, och det var lite miljöträning med sopsäckar och annat. Eftersom min nacke inte är som den ska och det var lite för isigt för min smak på ridplan så fegade jag ur! Ja, det är sant, jag vågade mig inte upp på Pokers rygg under rådande omständigheter utan tömkörde honom istället.

Oj, vad Poker var duktig! Han tar utmaningar på ett väldigt bra sätt och till slut var det som att han inte gjort annat än att dra kättingar med bett i mun och ”föraren” bakom sig. Då blev jag faktiskt riktigt sugen på att rida och känna hur bettet låg i munnen så att säga, men vågade inte ändå.. Det kommer fler tillfällen. Jag kommer ha Poker på lektion i morgon och kanske är förutsättningarna till min fördel.

Och självklart kommer jag och Poker Kahn slå världen med häpnad i helgen;)

Hackspettarnas hyllning till den nya dagen

2011-03-13T10:56:00.000-07:00

Idag tog jag en välförtjänt sovmorgon. Sovmorgon innebär för mig att jag går upp exakt samma tid; 05:50, går promenad med hundarna, ger hästarna vatten och mat medan jag gör eld och sedan äter frukost MEN efter frukosten går jag och lägger mig igen. Jätteskönt!

Visst är det härligt att höra fåglarna hälsa den nya dagen? En kvittrande och drillande kör som välkomnar solen med mångfaldiga stämmor. Nu är det ju så att i avsaknad av koltrast och andra skönsångare som ännu inte anlänt får jag hålla till godo med hysteriskt våryra hackspettar. Nu kan ju jag tycka att om man inte kan sjunga vackert bör man hålla käft, men det har ju å andra sidan inte hindrat ett antal artister från att ändå röna framgång. Att ”sjunga som att ingen hör” har fått en ny betydelse, men strunt i det. Klart hackspettar har lika stor rätt att hylla den nya dagen som andra fåglar.

Vid idrottsplatsen är det gröngölingar som skrålande meddelar solens ankomst (eller om de försöker skrämma bort den, det kan ju vara så också). I djupa bågar korsar de morgonhimlen, fram och tillbaka medan de ”sjunger”.

Lyssna på en gröngöling här

Vid fågelbuffén har jag noterat flera brokiga hackspettar och även de kan ju vara lite gapiga, men det är bara något enstaka kraxande när jag gått genom hagen till vinterängen. Särskilt om jag haft främmande med mig. Fåglar är väldigt duktiga på att känna igen folk och meddelar gärna om det rör sig folk i nejden som inte hör hemma där. Fråga vem som helst som har ankor som vakthundar till exempel.

Apropå det så inflikar jag liten anekdot om en slagugglehona som bodde i skogen hemma i Agnäs. Den lät husfolket promenera i holkens närhet och jag minns särskilt en gång när jag på en ridtur plötsligt befann mig mellan honan och hennes unge. Den ulliga ungen iakttog oss uppkrupen på en gammal PV medan mamman satt uppe vid holken, på andra sidan stigen, och klapprade lite varnande för att uppmuntra oss att passera. När så några snälla människor ville komma och titta närmare på ugglorna (ringmärkning kanske?), då anföll hon direkt de kom för nära.

Åter till hackspettarna, den största av dem huserar nämligen runt gården; Spillkråkan.

Lyssna på en spillkråka här

Den skrålar högre och längre än någon annan hackspett och som lök på laxen så kan den trumma dubbelt så länge som någon annan och det med ett större ljud också. Spillkråkan som glatt hälsar solen om dagarna gör det sittandes på stolpar runt gården, ihärdigt trummandes på de metallock som verkar finnas upptill och sjungandes, som att ingen hör.

Vilken livsglädje!

Var lite tacksam för tusan!

2011-03-12T15:02:00.000-08:00

Bild; Astrofotograf P-M Hedén

Det var så vackert i går kväll när jag gick ut för att kvällsrasta hundarna så jag tappade andan. Äntligen hade den ihärdiga vinden mojnat och det var några minusgrader. En skarp månskära hängde mitt på himlen och blickade ned på oss, det var så fantastiskt stjärnklart och över himlen dansade ett härligt norrsken i klara färger. Uppe på mon sjöng pärlugglorna sina klingande kärlekssånger så det ekade över hagarna (hör en pärluggla här). Hästarna tuggade lugnt sin mat under stjärnorna och jag tittade på hundarnas ystra lek i den tjocka nysnön och jag kände en sådan tacksamhet. Tacksamhet över att jag bor i ett land som är så skyddat från naturkatastrofer och oroligheter.

Svenskar har ju ofta en helt fantastisk förmåga att gnälla över futtigheter; Vintern är för lång, sommaren för varm, bensinen för dyr och fel låt vann. Lyft blicken och se lite längre än näsan räcker! Vi behöver inte gräva ned oss i undergångstankar, detta är inte apokalypsens början, men vi kan väl vara tacksam över att vi har det rätt så bra här, jämförelsevis? Och kanske svenskarna skulle börja fundera på om inte brinnande oljeraffinaderier och svajande kärnkraftverk ända borta i Japan kommer drabba även oss till slut. En tanke bara.

Ni får ha en helt underbar helg nu och krama om de som betyder något. Jag ska laga mig god mat, krama mina goa hundar och drömma om kommande trädgårdsarbete. Och jag kan avslöja redan nu;

Fel låt vann;)

Ännu mera nysnö..

2011-03-11T16:16:00.000-08:00

Bild tagen för exakt ett år sedan i Djurås, Gagnefs kommun

Eftersom jag gissar att de flesta av mina läsare är ganska så less på snö så lägger jag inte in bilder på snön som föll idag, men jag lovar; Det ser så rent och fluffigt ut och nu när eftermiddagssolen lyser så är det otroligt vackert.

Jag har skottat snö idag (fick hjälp också) och huggit ved. Det senare resulterade i något som jag starkt misstänker är en liten spricka i ett av underarmens ben. En väldigt ondskefull vedklabb anföll mig nämligen nere i källaren, flög från huggkubben och landade på min underarm. Frakturer har jag haft min beskärda del av, så jag vet hur de känns, jag kan vrida armen men inte trycka upp handflatan. Jag tänker inte sitta 6 timmar på akuten en fredageftermiddag bara för att betala för rådet att hålla armen still. Jag fattar vad jag ska göra.

Drängarna har åkt söder/västerut så nu är jag själv igen med djuren. Inga föl än och vinden gör hästarna lite knäppa. Hönsmamma som jag är tycker jag det är lite jobbigt att se de dräktiga skutta runt, men det är inte så ofta de får ”glädjefnatt”, mest står de och äter faktiskt.

Vi avmaskade hästarna häromdagen. Hinica var värst (drama queen) så henne fick Stefan faktiskt vrida i överläppen på, men hon tog hela sprutan, även om hon försökte torka ur hela munnen med snö efteråt. Minna var duktigast. Hade hon bara haft tummar hade hon tagit sprutan själv.

Ja vad gör en halvtrasig vänsterarm när man har så duktig hemhjälp?

Nu ska jag göra en typ av stroganoff till middag och kanske delar jag med hundarna, men de har redan fått lite tacos med makaroner idag. Jag får se hur jag gör.

Puss och kram/fru Jonsson

Nysnö och såddfunderingar

2011-03-10T11:47:00.000-08:00

Vilka väderskiftningar det varit de senaste dagarna! I förrgår (tisdags) var det en sådan fantastisk vårdag att jag spettade is, skottade undan ”gamm-snö” och sandade på isen iklädd jeans och T-shirt. Jag tänkte att jag säkert skulle åka på en välförtjänt förkylning, men det skulle det vara värt! Jag verkar dock klara mig undan förkylning. Så igår var det dystert värre med gråväder och kalla, blöta vindar. Så kom snön på kvällen och på radion varnades det för att det skulle komma rätt mycket. Det gjorde det inte, bara lite lämpligt sådär.

Vem är du som gömmer dig i Minnas mage? Jag längtar efter dig!

Idag är det återigen strålande sol och det är så vackert med nysnön! Hagen ser ren ut och hela gården badar i ljus, det gör rakt ont i ögonen när man är utomhus. Det droppar och kvittrar och surrar överallt och jag ska verkligen försöka ta tillvara den här dagen. Man ska inte bli ledsen över att det kommer lite snö mitt i vårvintern, den behövs för att ”bränna bort” den gamla snön, så lite nysnö bara påskyndar processen.

Det införskaffades lite fler fröer igår, så nu funderar jag på hur mitt lilla drivhus kommer se ut. Jag har några gamla fönster att tillgå, så det är bara resten som ska lösas nu. Salvia och lavendel som sedan ska sättas bredvid de vita jätteblåklockorna utanför det gamla utedasset samt vallmo och solhatt som ska sättas ut i en blivande rabatt nedanför vår stora, fina sten, var det som inhandlades igår, nu fattas nästan bara några vackra nävor som ska växa runt mitt lilla fågelbad halvvägs upp på stenen, under den fina rönnen. Jag vet att jag inte behöver förså alla blommor, men jag tar det säkra före det frostiga osäkra och försår allt, för jag är lite otålig också. Det är ju roligt om jag hinner se allt blomma redan i år.

Nu ska det lagas lunchsoppa och sedan ska jag och mina fräknar gå ut i solen=)

Hästarna vilar lunch och Kalinka håller koll. Ber om ursäkt för skitig lins, men jag glömde rengöra den efter att Hinica försökt äta upp den tidigare=/